Bitterheten inför jul

Längtar hem, har mensvärk, spänd i hela kroppen, snorig, trött, bitter och less på mig själv. Annars så är allt bra.
 
Snart är det jul och det är väl trevligt. Är inte stressad inför det, julklapparna är uttänkta, inhandlad och nästan klara. Julen ska jag fira hos släktingar så jag behöver inte städa alls. Min särbo vill inte ha gran, han påstår att katterna kommer välta den. Jag och brorsan gjorde vita kroppkakor härom veckan och det är väl mitt bidrag till julmaten (förutom några frysta kantareller möjligtvis). Det skulle vara om en skulle försökte göra något med det kilo med rödbetor som jag köpte härom veckan för fem kronor (kunde inte låta bli, när det säljs närproducerad (svensk i alla fall) mat så billigt så kan man ju inte låta det förfaras). Huset är pyntat och lyser som om det hade tagit eld. Så jag har helt enkelt inget mer att göra inför jul. Känns lite tomt.
 
Har tänkt ganska mycket på de krav och måsten folk pratar om inför jul. Och alla saker man köper till varandra. Jag har försökt tänka ut bra saker att ge till folk, som man har nytta av. Trots det så känns det som att en kommer hem med en massa krimskrams. Men det löser sig, nästa år får ni kottar i julklapp.
 
Såg på en hög med dokumentärer idag. en om Sixten Jernberg, skidåkaren och en om Branden på Scandinavian Star. De var riktigt intressanta. Den ena värmde lite om hjärtat fast sved och den andra var riktigt otäck. Den första såg jag bara hälften av för jag ville se den andra. Får väl ta igen det.
 
Nej nu ska jag väl tacka för mig, ta en dusch och försöka sova.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Onormalt Normal

En syblogg utan röd tråd

RSS 2.0