Jag har ingen värstingmobil. Den jag har är en sådan där man hade innan smartphones, man kan ringa, skicka sms, ta kort, spela något spel och använda som mp3. Det är så man klarar sig. Fast jag måste erkänna att jag är avundsjuk på de som kan spela wordfeud och alla andra bra spel.

Men jag har kommit att tänka på att det verkar rätt jobbigt med en smartphone för då kan man ju ha koll hela tiden. Man kan titta upp tågtiden så fort man blir osäker fast det är först imorgon man ska åka, man kan se vilken tid det var seminarium eller när man skulle lämna in dittan eller dattan. Då har man inte längre någon ursäkt att inte ha koll. Och en del verkar se sitt liv genom andra glasögon när de ständigt måste uppdatera sitt liv på facebook. Säger man något som låter lite lustigt till en person, nog fan kan man läsa det på facebook sedan, trots att det bara var ett internskämt. Tssk här sitter jag och gnäller över det, i en blogg...

Men en del person har blivit så tråkiga att umgås med. De sitter med näsan över mobilen eller datorn. Vad okända människor skriver blir så mycket viktigare. Det är läskigt tycker jag.

Fast ibland blir det ju roligt. Här är en mms-bild jag fick en gång. Det var nog allt för ikväll. Imorgon bär det av till Stockholm och praktiken.