Igår satt jag uppe lite för länge igen. Fick för mig att jag skulle sortera lite bilder på datorn. Hittade några från 2004 till och med! Det var så roligt så jag glömde bort tiden och snart var klockan ett. Men så är det ju ibland. Vi har inte så långa dagar den här veckan så det är nog rätt lugnt.

Jag gillar verkligen foton. Är inget vidare på att ta kort, har ingen systemkamera och hälften av bilderna blir suddiga men det spelar ingen roll enligt mig. Det som är viktigt är minnena man får av att se bilderna. En är ju ganska sentimental av mig. Jag hittade bilder från en paddelhajk jag nästan glömt men nu minns jag den ganska tydligt, det var väldigt roligt faktiskt. Vi mätte avståndet med tummar på kartan och tävlade om att komma först. Där var min kille med, men det var långt innan vi blev tillsammans. Fast på den tiden hade en aldrig trott att just vi skulle bli tillsammans.

Men som jag så ofta skrivit om tidigare så tycker jag att det är spännande att se hur rum och hus såg ut tidigare.
Här står ett garage nu för tiden.  


Men en blir lite dyster till mods. Allt är så förändrat sedan dess. I helgen var både jag och min syster hemma hos våra föräldrar och det kändes nästan som på den gamla goda tiden när vi bodde hemma. Men det saknades lite folk som alltid gick i huset på den tiden. På somrarna så var det alltid någon här efter kvällsdopppet och kollade på film, på natten var man ute och gick och den enda bilen som var ute var mjölkbilen. Men nu bor vi på olika håll eller har inte tid. Det är lite ledsamt nästan.

Vissa saker visste man inte att man skulle sakna. Den här whiteboardtavlan till exempel. Den hängde i hallen innan det tapetserades om. Vi hade några vänner som var hos oss medan de väntade på skolbussen varje vardagsmorgon. De brukade klottra på tavlan. Mamma hade väl tänkt att tavlan skulle vara till för att skriva upp veckans aktiviteter. Men så blev det inte. Den blev ett levande konstigverk.


Min pappa (och vi själva) tyckte att tavlan var ganska rolig så det togs en del kort på den.


Den var i ständig förändring.


Jag vet att bilden är jättedålig men det var från min mobil. Kanske lite fånigt men jag ville visa hur olika tavlan kunde se ut från dag till dag.


Men nu har jag inte träffat de personerna på flera år. Tavlan är borta och jag är borta. Men så är det ju. En har det ju inte sämre än tidigare. Men det är väl som den där dikten, det gör ont när knoppar brister.

Men vissa saker ändras det nog inte på. I min famlij (inklusive mor- farföräldrar, kusiner, mostrar och farbröder) tar man alltid kort på julbordet och fikabordet (vid högtider). Varje jul finns ett litet kort på årets julbord. Nåja nu får jag nog ta och göra något annat. En kan inte vara sentimental hela kvällen.