Jag börjar känna mig gammal. Eller kanske inte gammal men det känns som att jag är gips i en form och jag börjar stelna. Fast det är fel sätt att uttrycka det på för då låter det som något dåligt. Det är mer som att tar man bort den där formen så står jag själv.

 

En har ju börjat lära sig genvägarna och knepen i livet, hur man gör för att släta ut en duk som blivit lite "bullig" av brodyren, vad man kan ha i maten istället för creme fraiche när kylskåpet är tomt, hur man bokar billigaste tågbiljetten hem, vilken buss som tar en hem när tåget strejkar, vilket nummer vårdcentralen har, vilken mat räcker till flest matlådor, hur man varierar några få billiga matvaror till en veckas meny utan att saker förfars, hur man ser till att alltid komma åt de dokument man behöver på olika datorer och sådana klurigheter som man (eller åtminstonde jag) snubblar över.

 

Fast en har ju lärt sig när det inte finns några genvägar. Att det inte hjälper att stå och ropa i duschen i lägenheten för ingen annan än du själv kommer rensa bort allt hår du spolat ner och orsakat stopp med. Och då badrummet redan luktar apa för att du själv bara slängde håret i soptunnan och åkte hem över helgen kan du lika gärna gå loss på handfatet också. Och visst kan du skjuta upp diskandet men det blir ändå du som får göra det. Och att skaffa bredband innan det mobila bredbandet går ut, det är ditt eget ansvar. Hatar eget ansvar. Vill inte.

 

Nåja äckligt hår i avloppet eller inte, bättre som jag har det nu än som sextonåring. men snart borde jag kunna kalla mig vuxen. Börjar bli lite nojig såhär sista året. Om några månader är jag legitimerad sjuksköterska, hur ska jag kunna kalla mig det när jag knappt tänker på mig själv som vuxen. Otäck tanke.

 

Det har börjat märkas i mina drömmar. Drömmer allt som oftast om labyrinter till sjukhus där jag ständigt har bråttom till något och hamnar i farliga horisontella hissar som spottar ut mig i omklädningsrum och folk slänger åt mig katetrar (som jag faktiskt satte utan problem! stolt! just ja, en dröm...) och PVK:er som jag ska sätta och allt möjligt. Men i drömmarna är jag fortfarande student. Det är ju för väl det i alla fall.