Igår gjorde jag min första dag som inskolad sjuksköterska. Det gick ganska bra ändå. Paniken var inte lika stor som jag väntat mig. Man får ju fråga sina kollegor om råd och jag har bombaderat dem med frågor. Men jag har tagit beslut själv när jag väl tagit reda på alternativen.  

 

Kvällen firades med att se "Dumma mig 2" på bio. Det hänger inte riktigt ihop, det var mer en lycklig slump. Jag, min sambo, mina bröder och min sambos syster och respektive drog till Norrköping och var taggade till tusen. Filmen var faktiskt jättebra! Bättre än man vågat tro!

 

Idag jobbar jag kväll och har lite fler patienter men det ska gå bra ändå har jag bestämt. Jag orkar inte ha ångest över det. Jag orkar inte vara den sista som tror på mig. Det är så onödigt! Men nu har reflexen att kalla mig sjuksköterskestudent släppt. Och utan en handledare bakom ryggen så är det ingen som avbryter mig när jag pratar med patienter eller på ronder. Nu saknas bara rutinen. De smarta invanda vanorna. Genvägarna man vet att man kan göra. Sättet att tänka för att hålla koll på det man behöver och förmågan att släppa det man inte behöver. Erfarenheten att veta vad som ska prioriteras och inte.

 

Jag längtar efter vardagen!

 

För tillfället så känner jag mig fortfarande trött. Magen är i olag. Gasig och dan och tvingar ibland ner mig i sängen med panodil och värmekudde. Har haft UVI sedan hajken på det som hållit på att göra mig galen men börjar släppa nu efter några liter vätska.

 

Nu vill hunden ut på promenad. Jag får väl dra på mig något annat än pyjamas och släpa mig ut.