Idag är jag ledig. Har jobbat långhelg. Gick ganska lugnt till ändå. Hade med mig tjejen jag skolar in och jag tror att jag släppte henne lite mer i alla fall. Så jag har haft lite mer tid till att prata med patienterna och fixa med annat. Men när måndagen kommer och man ska klara av sista dagpasset för helgen då är orken slut hur eller hur.

 

Igår var ingen bra dag. Otrevliga sjukgymnaster som tycker att alla patienter ska tas med lift, patienter med diarré som bara sprutar, inga enkelsalar lediga, deppiga patienter, undersköterskor som går till mig när de ska gå till tjejen som skolas in och mitt i allt chefen som kommer och tjatar om tröskelfokus (ett projekt kring säker hemgång som hon blandat ihop med reformen där hemsjukvården blivit kommunal, det är mest statistik för på vår avdelning brukar patienternas ADL-förmåga vara så pass förändrad att vi verkligen inte släpper ut dem hur som helst, hur eller hur). Jag blev trött helt enkelt.

 

Nu är jag bitter också och här kommer ett urval i form av en gnäll-lista på alla konstiga diskussioner jag och tjejen jag skolar in haft:

 

- Hon tyckte vi skulle leta runt på sjukhuset efter Panodil Forte eftersom vår avdelning inte har det. Så tror hon knappt på min förklaring (inklusive visning på fass) att det är typ samma som två vanliga jävla panodil... (fast Panodil Forte är stor som en livbåt man blåser upp och nästan ingen kan svälja skiten!)

 

- Tjat om att vi måste rycka ut en PVK som såg fin ut eftersom den suttit i 72 timmar. Blir tvungen att vi henne på vårdhandboken att det gör varken från eller till och när det gäller en mycket förvirrad patient med demens så kan man ju gärna undvika ett stick eller två om den PVK denne har ändå ser bra ut och funkar...

 

- Massa gnöl om att vi går med innohep (blodförtunnande spruta) redan kl 18 för det gjorde de inte på hennes förra avdelning och det känns...? Ja hur känns det frågar jag, eller varför rättare sagt?! Inget konkret svar förutom att hon inte är van vid det. En går ju inte med innohep så tidigt till nyopererade men till de som det inte är något särskilt med så är det ingen skillnad mot kl 20. Mer än att man slipper springa hundraåttagånger med kvällsmedicin...

 

- Ett jävla tjat om att ett antibiotikadropp inte gick att ha i slutet system om man har det i dropppump (men som samtidigt SKA vara i pump) där jag tillslut tröttnade och muttrade något om välkommen till verkligheten.

 

Jag vet ju att jag var lite likadan. Tjatade jämt om hur man gjorde på DS och sådär. Hon har många bra sidor också, men någon särskilt bra personkemi finns det inte mellan oss. Och man ska ju inte bara stänga käften och göra om det känns fel. Men ibland undrar jag vad som är felet med vår generation där man kan vara så ihärdig i att tjata om att någon gör fel utan att ha på fötterna?! Jag vet att jag tänkt på det när jag haft studenter med mig men också när jag själv var student. Det får mig att tänka på hur en själv uppfattas.

 

Jag vet att jag kan vara lite mumlig. och låta lite sorglös men samtidigt så går huvudet oftast i 180 km/h när jag jobbar. Jag tror de flesta fattar att man i vårt jobb ibland måste skapa en lugn fasad för att inte oroa kollegor och patienter. Men det är inte samma sak som att vara oaktsam. Jag tror jag ber om råd av de runt mig 10,000 gånger per pass och jag är väldigt öppen med att jag är rädd att många ska sätta i halsen vid matning eller när de ska ta tabletter, både inför patienterna själva och inför personalen. Många gånger har jag tagit någon med mig för att ge läkemedel så vi kan ordna till det så jag känner mig trygg. Jag vet att jag är lite mesig ibland, jag ger lätt med mig, får ringa lite samtal som egentligen inte är mina o.s.v. men det tar sig, jag har börjat lära mig att bita ifrån!

 

Nu ska jag röja lite i huset. Ser lite dant ut men det är mer stök än smuts. Ha det så bra så länge.