Den bästa stunden på dygnet när man jobbar natt är om klockan är 6 och man är färdig med morgonarbetet. På vår avdelning innebär morgonarbete att man tar tempar, ger långtidsverkande smärtlindring, tömmer katetrar och eller tar bort dem, byter ut urinflaskor, hjälper folk till toaletten, läser av dränage och byter blöjor.  När allt detta är avklarat och man fortfarande har gott om tid innan dagpersonalen kommer så börjar verkligen jobbets bästa timme.

 

Då tar jag min lista med tempar och urinmängder, häller upp nybryggt kaffe i en stor mugg och sätter mig vid datorn för att skriva in allt. Man har tid att fundera över natten, solen går upp mellan husen, på gatan är det fortfarande rätt tomt, byggarbetarna har en välförtjänt paus från byggandet av vår nya avdelning  på andra sidan gatan. Dessutom så är det bara två timmar kvar tills jag får krypa ner i min säng.

 

Jag gillar att jobba natt. Det är ett annat tempo. Men tiden före midnatt är jobbig. Det är oftast ganska mycket att göra och det är svårt ibland att veta var man ska börja. Den och den vill ha smärtlindring, de vill ha sömntablett, den där pumpen ska läsas av, kolla hur mycket det är i KAD-påsen på alla som har det, den och den är hungrig, en annan mår illa och en tredje vill gå till toaletten igen dessutom behöver den där PVK:n sättas om nu för patienten ska ha antibiotika vid kl 02 och då vill man inte försöka sticka en stackars svårstucken patient. Det är svårt att veta i vilken ände man ska börja eftersom man vill till alla först så att de får sova och det är inte alltid så lätt att veta vem man bör börja med.