En har inte så mycket tid att blogga längre, inte för att en har det särskilt stressigt men det blir liksom inte så mycket ostörd tid och har man väl lyckats få ett sådant tillfälle, då syr jag hellre. Så det är som det ska. Men nu sover han efter en promenad och nu var jag skrivsugen.

Pojken växer i raketfart, kläder som nyss var lite stora sitter numer som korvskinn. Fast mest märks det på att han är mer vaken, mer nyfiken och inte så lite pratglad! I början sov han ju mest men nu ligger han gärna och pratar, bubblar och ler. Det var så häftigt när han började le när han såg en! Och häftigt att han kan le för att i nästa sekund darra med underläppen och sedan le igen. Det är tvära kast mellan känslorna där!

Bobban börjar väl vänja sig men gör allt fräckare försök att slippa promenaderna. Han brukar släpa sig efter och när han tror att jag inte ser så vänder han. Fast när vi går hemåt travar han som vanligt. Han tycker nog inte att det är skitkul det här med småbarn. Men han har fått ännu en vän i Fia-Pia, hon brukar lägga sig hos honom när han ligger ute på uppfarten. Hon och Bosse är de katter som gillar honom bäst.

Här kommer lite bilder från veckan.

Mysstund på golvet.

 

Lite kläder jag gjort färdigt. Pyjamasarna låg färdiga ett tag eftersom jag hade slut på knappar men nu är de knappade och klara och pojken är på god väg att växa ur dem... En kan säga att en börjar få kläm på bandkantandet men det är banne mig inte roligt!

 

Nä nu vaknade pojken. Ha det så fint. Kram!