Resfeber

Så är det bara en natt kvar innan jag också far. Nu börjar det kännas bättre. Det känns som att det är tusen grejer kvar men samtidigt hur petigt kan det vara. En kommer ju klara sig. Vi kommer ha roligt. 

Det känns inte längre som något en ska få gjort innan en kan ta itu med resten av livet. Istället känns det som att vi kommer få mycket minnen av den här tiden. Resan blev större och på sätt och vis både mer och mindre betydelsefull på samma gång. Sådan jäkla tur vi haft. 

Det känns knäppt att inte åka till jobbet på länge. När jag stod i kön till symässan och fick en stämpel så funderade jag på om märket skulle gå bort innan måndag. Spelar ju ingen roll! Ska ändå inte till jobbet! 

Malmöresan var trevlig. Skönt att träffas i lugn och ro. Fast en blir lite stressad av att en snart far.

Symässan var rolig. Jag och en kompis hittade mycket fint. Som mässan i Älvsjö var det inte, på gott och ont. Det var mer tanter och garn där vilket passar min kompis bra som är lite händigare med garn och broderier än vad jag är.

Kom för ovanlighetens skull hem med en packe randiga tyger. Nu är det så dags. Tror de blir bra att matcha med tyger jag redan har hemma. Lär bli bra linnen och tröjor till sommar om inte annat. 

Nu ska jag ut med hunden och sedan käka hos mina föräldrar. Ha det fint så hörs vi när vi hörs! 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Onormalt Normal

En syblogg utan röd tråd

RSS 2.0