En jämförelse

En av de första dagarna ensam hemma såg ut ungefär såhär:

Ammade, åt frukost, ammade, tvättade och klädde på son, ammade, gick promenad, ammade, åt matlåda, ammade, plockade nästan ur diskmaskin, ammade, ammade medan jag lyssnade på radion och fikade, ammade, fick mat lagad åt mig, ammade innan, under och efter mat, somnade vid nio under tiden jag ammade. Lägg till ca 37 - 69 blöjbyten också. 

Idag ser det ut såhär: 
Satt igång kaffet, ammat, bytt blöja, matat hunden, ätit frukost (toast med äggröra), gosat i soffan, tvättat sonens hudväck och klätt på honom, gått promenad, startat diskmaskinen, mikrat en gammal köttgryta till katterna på trappan, slängt in badrumsmattorna på snabbtvätt,  ammat, ritat, packat väskan till babysim, hängt upp mattorna på tork, startat en ny maskin med kläder, ritat lite till, ammat. Och nu är det lunchtid! 

Min son har börjat sova middag längre än 35 sekunder i sträck! 


Det där folk säger, att världen vänds upp och ner när man får barn men att det till slut blir vardag, det stämde tydligen. Fast det är som på jobbet, när minsta tillfälle att ta itu med något dyker upp, då tar man det, man skjuter inte upp det! 

Ser ni mina knep för att få äta? 


I eftermiddag ska vi babysim, är rätt nervös men det blir nog kul. Han gillar ju badbaljan i alla fall!  







Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Onormalt Normal

Sygalen sjuksköterska mitt ute i skogen med kattor, hund, sambo och småbarn.

RSS 2.0