Jag hatar julen

Eller jag hatar inte julen men jag hatar det antiklimax som julen är. Hela hösten längtar jag efter tillfället det äntligen är tillåtet att ge sig hän åt julstämningen och julförberedelserna. Ibland önskar jag att firandet skulle hållas hos oss och att hela tjocka släkten kom hit så jag fick fixa med gran, massa julmat, julgodis, pepparkakor och lussekatter. 


Nu vi firar halva dagen hos mina föräldrar, mellanlandning hemma med Kalle och resten av dagen hos svärmor och det är ju bekvämt.

Fast det blir ganska hetsigt. Man hinner inte så mycket mer än mat och klappar. Alltid för mycket jävla klappar. Den här gången gick jag och brorsan på promenad och det var precis vad jag behövde! Helt plötsligt är det dags att åka igen. Så på kvällen undrar en vart dagen tog vägen egentligen. Var det verkligen dagen man laddat så mycket inför? 

Egentligen är bästa stunden på morgonen. Lussebulle till frukost. Lugn och ro. Några paket men inte de där bergen. Pyret hinner leka med grejerna, Semlan hinner sitta i babysittern och titta på granen. Inte massa fix med julbord. 



Men man behöver ju både och. Men ett jävla antiklimax är det! 






Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Onormalt Normal

En syblogg utan röd tråd

RSS 2.0