En helg i början på våren.

Nu verkar våren ha satt igång på riktigt! Har sett en massa fåglar, blommor och fjärilar i veckan och i helgen. Helgen ja, den har varit bra. Den började riktigt bra i fredags när min mamma gick ut och gick med lillpojken så jag kunde sy lite. Symaskinen gick i 180 knyck! Lade upp mina jeans, sydde ett par byxor och en body till pojken. Fast bandkantning fick jag göra klart på kvällen när resten av familjen sov och knapparna fick jag dit igår morse när de var ute och tittade på kalvar. Man får leta små stunder här och där! 
 
Den blev lite konstig i nederkant men det brukar se bra ut när de sitter på och i annat fall så har en ju oftast byxor över.
 
När jag väl sytt klart dem upptäckte jag att det lila tyget inte var stretchigt, lite klantigt, de blev lite tajta men en tid kan han ha dem.
 
I lördags städade vi. Var nog dags, började se ut som stampat jordgolv på sina ställen. Även om jag gillar att städa så brukar jag ändå bli på dåligt humör, hetsig liksom, fast det blev rent och fint! På eftermiddagen drog jag och min bror iväg och handlade lite. Trodde jag skulle komma hem med påskliljor och sådana där goda chokladägg som brukar säljas på lösvikt runt påsk men allt var slutsålt. Men det lär ju fyllas på i veckan, lite snopet bara. Sen käkade vi middag hos mina föräldrar och drog hem strax innan det var dags att hoppa i badtunnan, Hu!
 
I söndags tänkte jag gå på långpromenad med grannen men när vi precis skulle gå dök Fia-Pia upp indränkt i torkad koskit. Så det blev en catfight i duschen innan vi kunde gå. Vi varken hann eller hade lust att ta min tvåtimmarssväng efter det. Väl hemma grillade jag och sambon korv utanför huset. Tror vår pojk tyckte det var rätt intressant med både elda ute, katter och korvgrillande. 
 
Kattan har sovit i hallen inatt. Fast hon ville gärna ut i morse. Hon har torkat, var rätt rastlös och bajsat i mina åka-bort-skor så det var nog dags.
 
En ganska rastlös Fia-Pia.
 
Tur att sulan gick att ta bort. Tror inte hon pinkat på dem. Katter alltså!
 
Nej nu är det dags att komma igång med dagen! 

Livstecken i väntan på vårtecken

Tyckte det var nyss jag skrev här men det börjar ju bli länge sen! Vi lever och har det bra i alla fall. 

Har haft en rolig månad med promenader,  kaffe i solskenet, spelkväll med varmkorv, filmtittande, bokrea, fika både här och där, babysim och massage (det senare en arbetsam ursäkt för att träffa de andra mammorna i föräldragruppen), födelsedagsfirande för morsan, besök av syster och hennes son (som också är nybörjare vad gäller livet), schemplanering på jobbet, bakning, syprojekt och en del annat som vardag och blöjbyten. 

Det händer så mycket med min lille pojke nu! Han har börjat pilla på allt och älskar att stoppa saker i munnen. Läser vi bok slår han igen den och försöker gnaga på den och han har blivit en riktig pussgurka! Tänk att det fanns en tid när han inte ens kunde hålla upp huvudet, det kan man inte tro när han stoppar i nappen själv och hasar sig bakåt i sin iver att börja krypa! 

Var som sagt på jobbet och kollade på scheman, känns bra att få komma tillbaka men också läskigt. Har ju inte jobbat sen juli! Fast jag känner mer och mer att jag behöver jobbet, jag trivs hemma men det blir lite isolerat. Så vi får se hur det går med amning och mat men jag börjar ju inte förrän han är närmare åtta månader och då lär han och hans pappa klara sig ett par timmar i taget utan mig. Men en har en del att fundera över och planera inför det hela! 


Albert och Rambo gonar i solskenet. 

Nej nu ska jag ta en dusch och krypa i säng, god natt! 

Vardag och födelsedag

är lunkar dagarna på. Det har lugnat sig lite. Pojken växer fortfarande, amningen funkar bättre, sovmorgon har införts, katten har flyttat ur hallen, syr gör jag fortfarande men hinner inte så mycket, bakar kakor istället som min sambo får baka klart, tv-tablån kan jag rabbla, promaderna har kortats ner till lagom Boblängd och jag har lärt mig några knep för hur man uppehåller son medan man slevar i sig mat. Vardagen har infunnit sig. 

Idag fyller jag år, dagen har börjat bra,vaknade med sonen som ligger och fäktar, ute ligger lite snö kvar på marken, köket var ockuperat av sambon som dukade till finfrukost. Det enda tråkiga är att man som 25-åring haft lön tillräckligt länge för att själv kunna skaffa sig det man vill ha och därför inte önskar sig något roligt. Fick en vattenkokare som jag önskade mig, hur kul är det? Då är det roligare att det är dukat fint med födelsedagsduken, blommor och tända ljus och fint upplagd frukost. 


Det ser ut som frost men det är snö! 

Just ja, ni kanske undrar varför det bott katt i hall? Morris hade ledinflammation och när vi var hos veterinären var det nära att vi tog bort henne för prognosen var så dålig men så fick hon en andra chans och vi åkte hem med katt, antibiotika, en påse med sprutor för 10 dagar och ett lycka till. 

Så hon fick flytta in i ena hallen. Vi ville inte ha henne i hela huset eftersom hon inte är rumsren och antibiotika har en viss bieffekt. Men för en vecka sedan fick hon äntligen sin sista antibiotikainjektion! Så nu slipper jag gå upp innan min sambo åker till jobbet, för vi har behövt vara två, en som håller katten och en som sticker. Även om hon spann så hade hon nog inte stått stilla och då hade det nog inte gått lika lugnt till som det gjort.

Hon blev ganska snabbt bättre, hältan är kvar men nu stödjer hon på benet och det går bättre och bättre. Nu bor hon ute igen, hon är ju utekatt egentligen. 

Har man en stor vedhög i garaget så har man ofta haltande katter, men Morris haltande och beteende var annorlunda. Trodde först att det var brutet, det var det inte men skönt att ha kunnat skilja på hälta som självläker och den som inte gör det! Men bäst av allt är att hon inte vet hur nära döden hon var! Men katter ska ju ha nio liv. 


Katten med nio liv!

Det är lite märkligt att vara hemma så mycket och göra så lite. Vi spenderar större delen av dagen mysandes i soffan, vore det inte för hunden skulle vi kanske inte komma ut alls. Ibland saknar jag jobbet, saknar att få vara effektiv och få jobba på. Men å andra sidan är det rätt gött med lugn och ro och bara ha en person och en hund att ha hand om! 

 I onsdags skulle farsan lära mig baka schwarztwaldbottnar för gör jag själv blir de bara för hårda. Det gick sådär, Albert ville inte det så det enda jag gjorde var att stryka choklad på bottnarna... 


Grabbarna Grus 

Nu har chokladen till schwarztwaldtårtan stelnat och Albert sover så nu ska jag lägga ihop tårtan! 

Onormalt Normal

Sygalen sjuksköterska mitt ute i skogen med kattor, hund, sambo och småbarn.

RSS 2.0