Idag var jag och min mor på loppisturné. Kom hem med lite småkrafs och bra-att-ha-saker. Vi träffade min gamla mellanstadielärare på ett av ställena. Är lite kluven vad gäller att träffa gamla lärare, lite kul kan det vara ibland men samtidigt ganska jobbigt. Men jag tror att det skulle varit jobbigare om jag varit en stökig elev. Eller om jag varit långtisarbetslös. Nu är det ju inte så känsligt när folk frågar vad jag pysslar med. Fast jag tycker att det är jobbigt ändå. Hatar egentligen när folk ställer en massa frågor, tycker  nästan bättre om att lyssna på andra. Är nog en ganska pratlat person ändå. Nåja, en minnesvärd lärare är det, Min Gamla Mellanstadielärare. Jag undrar hur det är att vara lärare och träffa sina gamla elever?

 

På tal om att träffa folk. Och på tal om att slippa prata och få lyssna. Tidigare i veckan så satt jag och käkade en hamburgare på centralen i väntan på mitt tåg. Då satt jag vid bordet bredvid en tant med ett tiotal kassar och väskor. Hon var lite pratsjuk så en hade inte mycket val än att sitta och lyssna. Hon hann dra halva livshistorien på de minuter jag satt där och hon hann fråga mig många gåner om hon fick ställa sina saker i min lägenhet eller låna den. Fick känslan av att hon inte hade något hem för hon pratade mycket om hur trevligt det var att åka Finlandsfärja med eget rum och dusch så man kunde passa på att duscha. I vilket fall så pratade jag med min bror om detta, döm min förvåning när det visar sig att han träffar henne på bussen till skolan ganska ofta, världen är allt bra liten.

 

Nej nu börjar det bli sent.

 

Bosse ligger i pappersinsamlingen och myser.