Det är så märkligt, jag har fått tillbaka mitt spring i benen! Nu har jag ju aldrig varit något träningsfreak men jag har tyckt mycket om att jogga. 

Tyvärr tog lumpen ur mig den glädjen så i nio år har jag växlat mellan att inte springa alls och att göra taffliga försök att komma igen. Har gått på lite jympa däremellan och det har ju varit kul men jag har saknat enkelheten som en vanlig joggingtur innebär.

Men nu är jag igång igen. Det blir inte långt, det blir bara på helgen (när min sambo bollar barnen), det går inte fort men det är skönt! Behöver inte ens musik längre! Bara jag, benen och grubblerierna!

Så jäkla gött!