Jag börjar vakna till liv igen. Igår var första kvällen jag kom hem och var pigg efter jobbet. Det höll sig till idag. Har varit slö hela dagen. Vaknade vid sju, gick ut med hunden vid halv åtta. Vid åtta sa jag till min sambo att jag börjar göra frukost så gå upp snart, så lade jag mig i kökssoffan och sov till nio. Är nog lite mer stressad och lite mer uppe i varv i veckorna än jag tror. Men det lugnar sig snart. När man väl kommit in i jobbet på riktigt. Den här veckan har ändå gått rätt bra. Men jag kan fortfarande inte fatta att jag jobbar med det här. Att mitt arbetsliv kommer vara så här mer eller mindre fram till pensionen.

 

Nu så här på kvällen så är det rätt bra ändå. Har suttit uppe och sytt medan hunden och sambon snarkat ikapp. Fast nu är det färdigt för ikväll. Så jag tänkte sova efter att ha skrivit några rader.

Igår gjorde jag min första dag som inskolad sjuksköterska. Det gick ganska bra ändå. Paniken var inte lika stor som jag väntat mig. Man får ju fråga sina kollegor om råd och jag har bombaderat dem med frågor. Men jag har tagit beslut själv när jag väl tagit reda på alternativen.  

 

Kvällen firades med att se "Dumma mig 2" på bio. Det hänger inte riktigt ihop, det var mer en lycklig slump. Jag, min sambo, mina bröder och min sambos syster och respektive drog till Norrköping och var taggade till tusen. Filmen var faktiskt jättebra! Bättre än man vågat tro!

 

Idag jobbar jag kväll och har lite fler patienter men det ska gå bra ändå har jag bestämt. Jag orkar inte ha ångest över det. Jag orkar inte vara den sista som tror på mig. Det är så onödigt! Men nu har reflexen att kalla mig sjuksköterskestudent släppt. Och utan en handledare bakom ryggen så är det ingen som avbryter mig när jag pratar med patienter eller på ronder. Nu saknas bara rutinen. De smarta invanda vanorna. Genvägarna man vet att man kan göra. Sättet att tänka för att hålla koll på det man behöver och förmågan att släppa det man inte behöver. Erfarenheten att veta vad som ska prioriteras och inte.

 

Jag längtar efter vardagen!

 

För tillfället så känner jag mig fortfarande trött. Magen är i olag. Gasig och dan och tvingar ibland ner mig i sängen med panodil och värmekudde. Har haft UVI sedan hajken på det som hållit på att göra mig galen men börjar släppa nu efter några liter vätska.

 

Nu vill hunden ut på promenad. Jag får väl dra på mig något annat än pyjamas och släpa mig ut.

Så var man färdig då. Färdig med skolan, färdigfirad, färdiginflyttad och helt färdig av alla nya intryck och rutiner på jobbet.

 

Känner mig med trött. Orkar inte med någonting, vill bara ha vardag. Vill bara komma in i rutinerna på jobbet så det inte blir så jobbigt. Har nog för höga krav på mig för jag tycker att jag är skitdålig på det jag gör. Känner mig glömsk och vimsig och osäker. När jag egentligen kan. Men det beror ju mycket på vem man går med och hur många patienter man har... Lyckligtvis är det ett par veckor kvar tills jag jobbar helg och har fler patienter så det går nog runt ändå.

 

Har fått min första utskällning av en anhörig, lyckligvis var det inte mitt fel, det gällde en taxi hem åt en patient som blivit försenad som jag inte kunde göra något åt. Men jag blev helt paff över hur personen i andra änden av telefonen lät ilskan välla fram över mig. Det var som att stå i skottlinjen för en KSP 58 laddad med ilska, anklagelser, skrik och förolämpningar. Tro mig jag försökte hitta lösningar för det hela men det var som att försöka prata med en vägg. Tredje samtalet från samma person fick min kollega ta. Jag hatar att erkänna det men det där samtalet gjorde mig på dåligt humör resten av dagen.

 

I övrigt är det väl bra. Känns lite overkligt bara. Kanske dags att lägga ut en bild på mig själv för första gången. Här är jag på examen.

Är gräsänka den här veckan. Sambon är ute och kör gräs så jag ser inte mycket av honom. Grabbarna Grus och jag tog V70:n till Malmö och hälsade på syster och Ida. Tankade femtioelva gånger. Har legat i olika parker och lyssnat på musik, ätit sockervadd och gonat mig i solen. Spelat tv-spel och suttit på balkongen med mina syskon. Har haft det bra. Roligt att hälsa på dem för en gångs skull.

 

Idag har jag gjort lite rabarbersaft och ska väl packa upp lite mer saker och fixa och dona lite.

Nu har jag gått min sista dag på praktiken. På måndag är det examen. Mössan är klar. Fracken har fått alla detaljer ditsydda och svarta skor med liten klack är inhandlade. Jag är redo. På så sätt.

 

Egentligen är jag på rätt dåligt humör. Jag har inte lust att byta avdelning. Verkligen inte alls! Trivdes så oerhört bra på min sista placering. De som jobbar där är bra, det de jobbar med är intressant. Just nu har jag en röst som ständigt tjatar på mig - " Du borde jobba på kirurgavdelning, du vill hellre jobba på kirurgavdelning!"

 

Men man får väl se efter sommaren. Den här veckan tänkte jag ta det lugnt i alla fall. Jag är hemmavid och pysslar med lite av varje. Har röjt ur hallen så man känner knappt igen sig. Vi har väldigt många jackor. Sambon står för de flesta liksom skor och andra kläder. Märkligt nog. Idag tänkte jag duscha av och sedan frontlinea Bosse. Men han har sprungit och gömt sig. Tankeläsare den där katten. Hob väckte mig i morse med att stå utanför myggnätet och jama högt. Hon letar väl fortfarande efter ett bra ställe att få kattungar på.

 

Sen så sitter jag och syr på en grej men jag gör fel hela tiden så jag får ta många pauser. Fast det var roligt att sy på mössan. Det var inte så svårt. Fick till och med lite beröm och det var faktiskt härligt, fast det fattas kanske bara annat efter alla timmar jag lagt på broderier. I övrigt så går jag och väntar tills jag och mina bröder far till Malmö för att hälsa på syster. Vet inte om jag längtar efter nästa onsdag när jag börjar jobba men det blir nog roligt.

 

Ha det så fint så länge!

Har överlevt helgen. Imorgon lämnar jag tillbaka nycklarna till lägenheten och syr min mössa. Känns som en stor dag.