Ifall ni undrat

Vad tror ni kom som ett brev på posten i påskas? Jo, mensen. Var lite jobbigare än jag mindes så det var skönt att den inte varade så länge. Skönt att känna att kroppen är påväg tillbaka till normalen igen. Får se vad det är som är normalt nu för tiden då!

Här rullar det på i full fart som det brukar. Påsken gick i 180 och innehöll allt från gäster, astmaanfall, nyopererade katter, påskbrunch som visade sig vara vanligt påskbord (+ smoohtie), godis och firande med familjen.

Just nu pågår rond nummer två vad gäller hosta, den här gången är det minstingen som hostar. Fan vad jobbigt när småbarn är sjuka! När de inte kan prata och man övertolkar varenda liten tupplur. Det är en av anledningarna till att jag trivs med att jobba på sjukhuset, det är aldrig något stort steg att kontrollera något lite extra, be om hjälp, allt är nära och man har folk att bolla med. Fast tidsbrist. Nåja det verkar gå rätt bra ändå.

Utöver det har jag börjat bygga på en liten lagård. Eller den blir visst ganska stor!


Får väl skriva lite mer om det när den är klar men det är som vanligt, oväntat många lager färg!

På återhörande! 

Helgens bravader

I helgen hade vi dop och kalas för minstingen. Måste erkänna att jag inte var så peppad på det innan men det blev riktigt roligt. Som min syster sa, vi känner riktigt trevliga människor.

Här leker kusinerna med varandra. Eller bredvid varandra. Medan vi tog första koppen kaffe i solen. 

Men det känns som att det aldrig blir vardag riktigt. Är det inte långväga besök (typ USA) så är det kalas, eller mer besök eller katter som ska kastreras eller påsk. Men förutom kastreringen så är det ju trevliga saker.

Men idag är en vanlig dag så jag ska städa och göra en fördeg tänkte jag. 

Saknad mens

Härom kvällen när jag skulle natta Semlan så hade jag lite ont i ryggen, så insåg jag plötsligt att jag hade inte mens en enda gång under 2017. Mitt första mensfria år sedan 2004. Känns knäppt! Har fortfarande inte fått tillbaka mensen sedan förlossningen och det känns märkligt även om jag vet att det är helt normalt. 

Förra gången kom den som ett brev på posten en vecka efter att avslaget slutat. Men med skillnaden att jag fått jobbig PMS-ångest och smärtan är mer likt ett (inte särskilt smärtsamt) värkarbete än det där molandet jag hade förut. 

Nu går jag liksom och väntar och har gjort det ett par månader. Å ena sidan, ska jag få värre PMS-ångest så kan jag gärna vänta lite till men är den som tidigare så vill jag ha det överstökat liksom, slippa undra hur det ska bli. Känner mig nästan som inför första mensen. Som jag tittade vid varenda toabesök mellan fyran och åttan då den äntligen kom. När kom eran mens tillbaka efter graviditeten? Var det mycket skillnad för er? 

Onormalt Normal

Sygalen sjuksköterska mitt ute i skogen med sambo och småbarn.

RSS 2.0