Senaste sytt

Ibland är det tur att jag känner mig själv. Skulle börja sy en laddning kläder till neo och jag kände mig mer stressad än peppad egentligen, dessutom behövde jag tvätta tyger och gå och inventera mängden mudd. Så jag var inte särskilt peppad alls egentligen. Men så kastade jag tygerna i tvätten och rotade fram de plagg jag redan hade färdiga (typ fem) och lade i en påse, vips var jag halvvägs och det blev roligt igen! 

Sen har jag sytt så ofta jag kunnat. Blev en rejäl hög när jag började kalla mig klar för den här gången. Eller egentligen är jag väl inte klar förrän jag skickat dem så något plagg till hinner en ju alltid innan det blir augusti. Men nu är det inte tvunget. 

När man väl lägger ut dem så tar de allt lite plats

Tror det här blev favoriten ändå

Blev så passande med baksidan tyckte jag! 

Sen är jag väldigt svag för rabarbertyget och de rosa ränderna! 

Älskar rosa ränder! 

Det svåra är det där med balansen. Att hålla det på en lagom nivå. Att inte lägga av men heller inte göra det så stort så man tappar det roliga, och sen lägger av. 

Jaja nu får det vara för ikväll. Nästa gång ska jag skriva om en tatueringsidé som slog ner som en klar blixt häromdagen. Ha det så bra! 




Senaste sytt

Ibland är det tur att jag känner mig själv. Skulle börja sy en laddning kläder till neo och jag kände mig lite stressad, dessutom behövde jag tvätta tygerna och gå och inventera mängden mudd. Så jag var inte särskilt peppad egentligen. Men så kastade jag tygerna i tvätten och rotade fram de plagg jag redan hade färdiga (typ fem) och lade i en påse, vips var jag halvvägs och det blev roligt igen! 



Men jag 

Katastroftankar

Det här vädret gör mig galen! Har alltid trivts bättre i regn och alltid uppgett hösten eller vintern som favoritårstid. Men det här är ju helt galet. Torka i tre jävla år?! Hur fan ska det gå? 

Igår hände dessutom något som skakade om mig lite. Satt och sydde och lyssnade på ljudbok, har börjat läsa om Utvandrarna av Vilhelm Moberg, där börjar ju boken med problem efter problem som gör att gården inte går att driva, höet ruttnar av regn ena året, torkar bort det andra, samtidigt som de lever på marginalerna hela tiden, ingen mer mark går att göra odlingsbar, hur hårt de än jobbar så hjälper det inte. Än har jag inte läst fram till punkten då de ger upp men precis innan jag stängde av kom åskan, förväntansfullt och suktande efter regn ställde Karl Oskar på förstubron och ville känna på regnet men det kom inte istället slog blixten ner i ängshuset och det lilla hö de fått ihop, brann upp! Så jävla sorgligt. 

Samtidigt började himlen mörkna hos oss, det blåste upp, men inget regn kom. Nähä. 

På väg mot stan mötte vi en räddningsledarbil med blåljus. Inne i stan åkte en brandbil åt vårt håll. Hemma såg min svåger en mörk rökpelare i öster. Var brann det nu?



Lyckligtvis fick de stopp på det, det brann på ett hygge som inte låg nära byggnader och djur, dessutom långt från där vi bor. Men vad rädd en hann bli. Vad mycket katastroftankar en hann tänka.

Nu behövs lite tur 

Måtte regnet komma snart. Måtte folk ha vett att köpa av maten som odlas och föds upp här istället för billigt billigt utan eftertanke. 

Onormalt Normal

En syblogg utan röd tråd

RSS 2.0