Serieläsare

Nu har jag semester äntligen. Jag och mina bröder var iväg en sväng och hälsade på min syster i Malmö, annars har jag mest varit hemma. Har tänkt städa men det händer inte så mycket, börjar städa men så hittar jag en grejer eller en bok som jag fastnar med. Eller bok och bok sist fastnade jag i ett Lucky Luke-album. Tänk att den funnits här så länge innan jag hittade den! Blev lite nostalgisk när jag var färdigläst. När jag var yngre, vilken fest det var när man hittade en bra serie att läsa.
 
När jag var yngre läste jag groteska mängder hästserier, och vanliga serier.
 
När jag gick i mellan- och högstadiet dammsög jag biblioteket på serier. Jag läste all Kalle Anka, de där tjocka guldböckerna ni vet, jag letade febrilt efter Fähunden och började rota igenom farsans gamla samlingar med Lilla Fridolf för att hitta några sidor till (vilket för övrigt var anledningen till att han själv köpte dem för många år sedan...), fredagarna var de bästa dagarna när man lånade hem lite fler album som man sparat i syfte att ha något att läsa på helgen. 
 
En av de största seriehändelserna i mitt liv var när farfar rensade ur vinden och min pappa och farbror fick tillbaka alla sina serietidningar. Den kvällen kom vi hem med tonvis av 91:an, Lilla Fridolf, Knasen, lite Spirou men framför allt; Gaston! En serie om en händig kille som jobbar på kontor men är så upptagen med att bygga om motorer och hålla med husdjur på kontoret att han inte hinner jobba. Fortfarande kan jag skratta högt när jag läser den serien. Man vände blad med vördnad för farsan hotade med all världens olycka om man tappade bort eller sabbade albumen för det var hans skatter. Därför tog det någon månad från det att vi fick dem till att jag började läsa dem.
 
 
I gymnasiet gick jag över till Manga och alla mina godispengar gick till att köpa ännu en till bok eller ännu en tidning samtidigt som jag laddade ner animeversionen av serien jag läste. En dag var intresset borta och jag började läsa böcker utan bilder igen. Men 91:an läste jag lumpen igenom, fanns alltid på soldathemmet.
 
Fast text blir bättre med bilder.
 

Nu har jag svurit klart över sovrummet.

Jag tycker att det är roligt att fixa till lite här hemma men jag har inte roligt medan jag gör det. Senaste tiden har jag och min sambo stått i sovrummet och svurit, först åt förarbetet inför tapetsering, sedan gick vi över till att svära under själva tapetseringen, sedan grälade vi ett tag om hur vi skulle göra med sängen, när väl en sängstomme var införskaffad via en blocketannons och vit färg (molnfärg enligt min sambo) var inhandlad så skällde vi över färgen, alla krusiduller på sängen som och sängborden som skulle målas och åt hur mycket den andre spillde medan man själv spillde lika mycket. Igår svor vi åt det dumma i att måla det sista lagret i mörker vilket gjorde att vi fick måla om en omgång till på morgonen. Men igår kväll kunde vi äntligen slänga i madrasserna och bädda och slänga sig i sängen. Riktigt härligt! Fattar inte riktigt att vi bor i det sovrummet. Här kommer lite bilder:
 
Här hade vi rivit ner lite tapet som satt lös. Det var lite häftigt att kunna se all tapet som suttit där sedan huset byggdes 1939. Den gula med bård och vi överkant, den blommiga från gud vet när, den gröna från tiden då huset var mestadels orange och grönt (vi har hittat fler ställen...) på insidan, 90-talstapeten och någon dag senare, vår tapet!
 
 
Här är en bild på tapeten som var innan, rummet var ganska ljust då har jag insett.
 
 
Det var ganska många fettfläckar på väggen och de täckte vi med något slags lack. När jag var klar med den här biten bestämde vi att en sänggavel/sängram var nödvändig...
 
 
Här har en bit av tapeten kommit på plats. Visst är den fin! Jag tyckte att det var rätt jobbigt att mecka med tapeten i varje hörn och dörrkarm även om själva mönsterpassandet inte var särskilt svårt.
 
 
När rummet var klart så gjorde vi en sängrokad. Gästsängen åkte ut i hallen där en väldigt nöjd hund tog över den. Han låg där större delen av kvällen och länge på morgonen idag.
 
 
Så här blev rummet när allt var färdigt! Sängen är i massiv furu och vi målade schabraket vitt, jag blev riktigt nöjd!
 
 
Tavlor och det där kommer upp så småning om men nu är det mesta gjort!
 
 
Sängborden var de knepigaste att måla. Innan vi bestämde att gångjärnen också fick vara vita så hade vi det lite jobbigt. Knopparna har jag skruvat dit, de förra var stora träknoppar som inte blev bra hur noga man än målade. Om ni visste vilken tankemöda jag lade på de där förbaskade knopparna! Skruven var för kort så jag fick borra lite på insidan, batteriet var slut, lådan gick inte att dra ut men så visade sig att lådans framsida var mycket tunnare så där var det bara att ta skruvmejseln och skruva fast skiten.
 
 
När vi köpte sängen sa han vi köpte det av att det var hans förra sambo som gjort lite tekoppsringar och lite andra märken på skivan på det ena av sängborden och jag tänkte att jo så säger man väl efter en separation, fast när jag målade om så hittade jag en förpackning BH-förlängare fastkilad mellan taket och lådan så han hittade kanske inte på.
 
Slutligen kan man säga att även om det varit lite påfrestande och tålamodsprövande att tapetsera så har jag fått blodad tand och jag har lite tankar på ett nytt projekt men det tar jag inte än på ett tag. Nu ska jag städa lite och ladda upp inför den här veckan för det är den sista innan semestern!
 

Bättre och bättre

Den här veckan har varit bättre. Mindre stressigt på jobbet och bara dagpass. Min bror tog körkort häromdagen och vi har äntligen hittat en säng som vi kletar mer vit färg på med jämna mellanrum. Pratade lite med en av läkarna som jag råkade tjata (skälla) lite på förra veckan men han var inte sur, han tyckte jag hade rätt när han väl började re i saken jag tyckte han skulle ta tag i. Det var ju en tröst. Min jobbiga chef har semester och den andra kan jag faktiskt med. Har käkat både glass och fredagsfika på jobbet, rätt härligt!
 
Igår följde jag en patient ner till stickhjälpen och det var häftigt. Häftigt när man försökt sticka en patient flera gånger, sett en narkossköterska försöka flera gånger och så kommer det in en narkossyrra i femtioårsåldern och får in en nål på första sticket och har därtill hittat ett så bra kärl att blodet sprutar och hamnar både i säng och på golvet! Nålen sattes fem minuter efter att patienten skulle på sin undersökning så då fick vi ränna dit med patienten. Vi visste inte riktigt var det låg men vi hittade rätt. Tur att man jobbat ett år för det där hade stressat upp mig rejält förra året. Nu var det ganska trevligt.
 
I helgen har vi besök från Norrland. Igår var vi och grillade hos en kompis fast det blev ugnsbakat, en kompis hade med sin fyramånaders så det blev en lugn kväll och jag somnade i soffan. Idag har min sambo och han Norrland gett sig på bilen för handbromsen är trasig. Vi får väl se hur det går, de sa att de vet vad de gör.
 
Nu ska jag tvätta hunden som rullat sig i kobajs. Sommaren är här!
 
 

Onormalt Normal

Sygalen sjuksköterska mitt ute i skogen med sambo och småbarn.

RSS 2.0