Tröttheten

Jag vet att jag gnällt hela hösten, men nu är jag tröttare än vanligt. Har känt mig helt matt en tid nu. Yrseln har kommit tillbaka. Idag vaknade jag av att världen snurrade så jag smög mig ner och tog två Alvedon, en järntablett och lite vatten sen gick jag och sov någon timme till. Vaknar ofta med värkande höfter vilket jag tror beror på att jag sover alldeles för still. Så jag vaknar, flyttar mig, somnar om och vaknar igen av att det gör ont. Så nu har jag äntligen fixat lite semester.
 
I januari har jag en vecka ledigt då jag bara ska gå och glo. Har pratat med min syster om att hälsa på henne och hennes sambo i deras nya lägenhet. Fast jag har betonat att det bara blir en natt och inte mer för först och främst är det en slapparvecka.
 
Just nu går symaskinen för högvarv. Har så mycket idéer och mönster så jag vet knappt vad jag ska börja med. Farsan fick ett örngott och kudde med wolkvagnsbussar på i julklapp, tror det var en av de mest uppskattade sakerna jag gett honom genom alla år. Annars så syr jag en hel del neccesärer men de flesta blev jag av med i jultider. Sydde tre örngott till morsan också, ett med svampbob som jag tror min bror får. Har hittat ett bra mönster till linnen och de syr jag på en timme, (farligt, svårt att sluta). Dessutom har jag äntligen kommit på vad jag ska göra av en 5-meters tygbit med äpplen och traktorer, det ska bli ett påslakan när jag väl hittat ett bra tyg till bakstycke. Förutom det så har jag och min bror pratat om en större väska till honom, så jag har att göra framöver. Just ja, hittade lite bra tyg till en tröja till min sambo och det kliar i fingrarna att sätta igång med det projektet.
 
Men än känns det bara roligt. När jobbet suger för mycket och man börjar fundera på det hemifrån så är det bäst att gräva ner sig i en ordentlig hobby. Jag gillar inte att komma hem och slänga mig på soffan, jag vill göra saker! Sen har jag inte lust att ränna runt, jag vill sitta ner och pilla med saker, fingra på mina tyger och välja ut fina knappar och knåpa ihop något av det hela.
 
Fast det är svårt att inte tänka på jobbet, det har varit lite mycket nu en tid. Lite folk, mycket patienter och patienter det har varit mycket med. Både vad gäller arbetsbörda men också att patienterna väckt mycket tankar hos mig. Jag har funderat mycket på dem när jag gått hem. Undrat hur det kommer gå för dem. Undrat hur det kommer gå för mina kollegor. På tal om det så hade jag inte varit något utan dem, mina arbetskamrater. Som håller en över ytan, som ställer upp för mig, som tjatar på mig så jag går och äter, som hjälper mig så mycket de kan och som låter mig gnälla. Mycket kan man säga om min arbetsplats och hur det fungerar med allt men bra stämning har vi och vi gör det bästa av det vi har.
 
Nu är jag lite less men trots det är jag glad över att jobba där trots obekväma tider och köriga dagar. Tycker att jag lär mig något nytt mest hela tiden och jag känner att jag blir säkrare och skickligare för varje dag som går. Ibland känns det motigt att gå dit men jag är bara tjugotre, inte kan jag sätta mig på något lätt jobb med bekväma tider redan nu, jag vill utvecklas i min yrkesroll och den vägen är inte bekväm! Fast nu tänkte jag vila mig en stund och tycka lite synd om mig själv för att jag jobbar nyårsafton och att jag aldrig kommer ha glädje av klämdagar.

Inför Jul

Vet inte vad som hänt men jag känner ingen julstämning. Har inte gjort det på hela hösten. Eller jo lite har jag väl gjort det men vips var det advent och nu är det bara några dagar kvar. Ska vara ledig i Jul men jag känner inget särskilt för det. Har en långhelg framför mig innan dess och det gnager lite (rätt mycket). Hemma ser det ut som kaos, som vanligt, men nu får det vara. Kommer ändå inte fira hemma. Igår gjorde vi julgodis. Det var rätt roligt men idag jobbar jag kväll så ingenting är bra. På måndag ska vi ta in granen, var nu den ska få plats. Kattungehelvetena kommer hur eller hur välta den.
 
Nåja när väl julafton kommer så blir det nog rätt bra. Men just nu vill jag bara att helgen ska ta slut så fort det bara är möjligt!

Dags att vila upp sig efter helgen

Har varit en intensiv helg. Känner sig allt lite slö nu. Natten var ett enda långt (inte helvete men intensivt helsike kanske), Har varit så bortskämd med lugna nätter så jag var rätt mör när jag gick av mitt pass. Gick en våning ner och sov nästan tre timmar, duschade och åt min nattamat till brunch med mina dagkollegor, sedan blev jag hämtad av min sambo och vi drog till Stockholm för att se någon sorts julshow i Globen med min familj och pappas sida av släkten. En bra dag, men intensiv. For hem samma natt och idag har vi inte gjort många knop. Det har kliat i syfingrarna hela dagen men det har aldrig blivit tillfälle.
 
Det var en väldigt skum känsla att vara så nära sitt gamla hem, mitt första egna riktiga hem, men inte gå dit. Att stå min station men inte höra dit. Fast samtidigt skulle jag för allt i världen inte vilja byta. Jag blev ingen Stockholmare. Men sakna kan man göra utan att önska.
 
Nu hoppar jag nog snart i säng. Ska bara lite grann först.

Onormalt Normal

Sygalen sjuksköterska mitt ute i skogen med kattor, hund, sambo och småbarn.

RSS 2.0