Ritat med barnens kritor

Det jobbigaste med att amma nu för tiden är att duscha. Då läcker det så jävla mycket. Måste dra på mig BH och amningsinlägg direkt! Men så här var det i början innan man lärt sig det:

Ni vet den där situationen när man inte ammat så länge (det här var typ första veckan) och inte riktigt känner igen sin kropp och har duschat, handduken går inte riktigt att slå om brösten för det blir så obekvämt och trångt. Så sätter man handduken under brösten och konstaterar glatt och lite imponerat att brösten blivit tillräckligt långa och tunga för att hålla uppe handduken själv. Så är man som sagt var nyduschad så man råkar spreja hela badrummet med mjölk. Så här ser det ut. 


Nå ha det så bra så länge! 

Röda Ögon

För en tid sedan gav en gammal klasskompis från gymnasiet ut en bok. I veckan blev det äntligen av att jag läste den. Måste erkänna att den hör till en genre jag vanligtvis inte kastar mig över. Kanske därför det tog lite tid. Men jag gillade den. Den var väldigt spännande! 
 
 
Jag satt som på nålar medan jag läste på natten medan vinden ven utanför huset. Ett kapitel till, ett kapitel till. Den tog slut på två kvällar. Ett bra tecken när det gäller böcker! 
 
Röda Ögon utspelar sig i en värld som under tjugo år plågats av mörker och ständig vinter men framför allt av en sorts zombier med röda ögon som jagar människor. Man får följa Storm, hennes familj och de som följer henne i kampen för överlevnad. Kanske inte en bok jag i vanliga fall hittat själv (just nu läser jag mest serier, typ Zelda)men spännande läsning när jag gav det en chans! Det här var första boken i en serie och jag ser fram emot nästa!
 
Här kan ni hitta boken om ni är nyfikna. 
Har knappt läst böcker alls sedan Pyret föddes. En och annan men inte alls lika mycket som förut, blir ju mest att man glor i telefonen. Bra trist alltså, får allt bli ändring på det! 
 
 

Amning 2.0

Den här gången förstår jag vad som menades med att det tar en månad innan amningen funkar. Den här gången var det mycket lättare, gjorde inte så ont och var inte lika bökigt. Men det tog verkligen en månad innan tillgång och efterfrågan hade hamnat i balans!

Så efter det har det varit ganska soft faktiskt. Men nu verkar nästa utmaning vara på gång. Nu är det ju ingen liten nyföding som blundar sig genom dagarna längre. Nu ligger hon inte längre stilla i famnen och ÄTER längre, nu vrider hon sig som en mask och ska titta på allt, tappar greppet stup i kvarten. Men det gjorde ju Pyret också, gick ju bra tillslut ändå.



Väldigt skönt det här med andra barnet, att man vet att allt löser sig. Tack för idag. 

Onormalt Normal

Sygalen sjuksköterska mitt ute i skogen med sambo och småbarn.

RSS 2.0