Återkomsten

Oj vad fort tiden går! Vips har man jobbat ännu ett år och lite till och vips är det bara nio veckor kvar till beräknad förlossning. Orkade inte riktigt blogga senaste året. Hade nog med att hålla mig flytande men nu har jag gått hem inför nästa barn och jag känner ett lugn och ett tålamod jag inte känt på länge återvända.

Vad har hänt sedan sist då? Hunden dog i vintras, det var väntat men ändå väldigt tungt. Jag blev gravid och fick hypothyreos. På jobbet har det varit utmanande kan man säga men det är ändå långt bättre än när jag började där. Så det var en skitstart på året. 

Pyret fyller två i oktober och har utvecklat ett gigantiskt intresse för fordon och djur. Han tycker det brukar räcka med att använda en stavelse per ord men säger desto fler istället. Han är som sina föräldrar, varför krångla till något när folk fattar vad man säger i alla fall? 

Just nu syr jag som en galning. Vem vet när jag får tid igen sedan bebis nummer två fötts? Sen är det fruktansvärt beroendeframkallande att sy bebiskläder. 

Vi ser när vi hörs härnäst. Ha det så bra så länge! 

Skönt att få ge upp

Ibland får man ge upp. Kvällen innan vi drog till min syster höll jag på med en kofta till hennes barn. Klockan närmade sig midnatt. Jag var trött, stressad och sur. Jag och sambon hade grälat om vällingens vara eller inte vara. Gnällt på varandra och googlat skillnader i näringsvärde mellan välling och Karlssons Fyrkant. Vi hade resfeber med andra ord. 

Så stack jag mig på en av tryckknapparna. Jag hade valt en fin med en bulle på men de är ett helvete att få dit. Och små stick. De blöder ju alltid mer än vad man tror och såklart på det vita. 

Ser ni skiten? 

Så jag gav upp. Nu får koftjäveln ligga tills jag idds ta upp arbetet igen. Skönt på något vis. 

Paddfodral

Sydde ett paddfodral till min svägerska. Sydde ett för snart ett år sedan insåg jag när jag skulle skicka en bild på messenger till henne. Senaste meddelandena där rörde att förra fodralet var färdigt. 
 
Det fodralet försvann under en Australienresa så nu fick jag sy ett till. Drog mig lite inför det eftersom jag inte gillade tygvalet riktigt. Varken kombon eller att kotyget är i lin. Det sprack lite i en söm precis som väntat. Då hade jag ändå strukit på ett tjockt mellanlägg. Men det var ändå roligt att sy när jag väl börjat. 
 
Det är kul att sy något som folk fått välja själv
Så här blev det. Gillar verkligen tryckknappen. Den passade faktiskt riktigt bra tycker jag. 
 
Det känns som att jag aldrig syr åt mitt eget barn längre! Nåja ha det så bra så länge.
 

Onormalt Normal

Sygalen sjuksköterska mitt ute i skogen med kattor, hund, sambo och småbarn.

RSS 2.0