Folkilsk

Igår var jag på uselt humör. Idag är jag rasande. Lite av det jag retar mig på luftade jag redan igår med de det gällde men nu är jag fly förbannad. Har kommit på så många bra svar på tal att jag knappt kan vara tyst utan går och muttrar och skäller så att hunden är osäker på vad jag håller på med. Men det är som det är. Imorgon är jag tillbaka och då brukar jag ha glömt det mesta. Fast det är skönt att på mitt jobb kan man säga att man har en dålig dag. Man får ha det, så länge man gör sitt bästa för den dagen.
 
Men något av det jag retar mig på som gnager i mig:
 
- Läkares sätt att skicka hem patienter utan att berätta det för mig så jag upptäcker att sängen är tom helt plötsligt.
 
- Läkares sätt att tjata på mig att kolla att de ordinerar blod till rätt person genom att kalla mig vid fel namn.
 
- Kollegers sätt att inte kunna låta mig få jobba kvar på det vårdlag jag jobbat med hela helgen och fler dagar därtill eftersom de jobbat på det vårdlaget en enda jävla kväll. (samtidigt som jag vet att hon såg att jag var på gränsen att ge upp och gå hem redan när jag kom till jobbet eftersom helgen varit snortung och jag hade jobbat lite för många dagar i sträck och behövt byta och komma dit en jävla dag till innan jag blev ledig)
 
- Samma kollegas sätt att tycka att välmående patienter med infektioner inte ska få gå på så mycket permission de vill och kan för att de finner det störande att en person som behöver enkelsal för infektionens skull inte är där mer än för antibiotikainfusionernas skull...
 
- Undersköterskor som vid mobilisering av förvirrade patienter tycks ha glömt allt om hur man bör bemöta en förvirrad patient så att allt blir kaos runt den stackars människan som faktiskt kunde sätta sig upp själv om man uttryckte det lite enkelt för denne.
 
- Anhörigas sätt mot oss personal. Inte alla men vissa anhöriga suger kraft från en. Det är klart att de oftast inte menar så illa mot oss och det ligger mycket oro och frustration bakom deras sätt att vara men vissa gånger, jag orkar knappt.
 
- mina chefers sätt att hantera vissa frågor kring vårdhygien. När man vet att man pysslar med en sak som är meningslös och inte kommer vara till nytta för någonting och när man påtalar detta så tjatar de bara om vilka chefer de ringt för att få ändring på en sak som ändå inte förändrar det faktum att det vi gjort senaste dagarna är meningslöst. När logiken brister på flera punkter och det fortfarande försvaras. Fy fan.
 
Men idag är jag glad ändå för jag är ledig och ska baka lite kärleksmums inför att min sambo kommer hem igen! Ha det så fint!

Lördag

Usch jag är lite less. Trött på allt. Idds inte börja med någonting, inte läsa, inte sy, inte ens titta på tv. Så jag hamnade här framför datorn. Googlar efter tyger som vanligt. Men nu får det vara nog. Det där med att krypa ner i sängen och läsa känns som en bra idé. Kanske somna tidigt. Hunden snarkar så det skakar i hela huset och det är ganska sövande.
 
När jag vaknade i morse kände jag mig rätt pigg. Kände hopp om livet och att den här dagen skulle bli bättre än föregående (jobbet var banne mig inte roligt igår) Kom upp skapligt, kaffet blev snart klart och smakade riktigt gott, kletade lite göttig räkgegga på en hembakt smörgås och satte mig på kökssoffan för att äta. Tyckte att det här var en skön morgon. Kände lite mögelsmak efter första tuggan och blev med ens fruktansvärt illamående. Stod snart och hulkade över vasken. Den enda riktiga tanken jag hade var att; Så tunn gränsen är mellan en bra morgon och en riktig skitmorgon. Mackjävlen var från i söndags, det hade jag glömt, den blev över eftersom jag bakat nytt bröd däremellan. Fick knapra i mig två kanelskorpor istället. Dagen idag blev lite bättre än gårdagen men jätteroligt är det inte att vara jag för tillfället.
 
Fast lite bra var det ändå idag, på vägen till jobbet körde jag om morgonbussen och hann plocka upp en kollega som skulle tagit nyss nämnda buss till jobbet. Visserligen bara fem minuters sällskap men det är bättre än inget.
 
Nu tycker jag att min sambo kan komma hem. Övningsjävel. Jag vet inte om det är jag eller hunden som kommer bli gladast när han väl kommer hem. Vi är inte världens bästa sällskap för varandra, hunden och jag men jag är glad att han finns ändå. Vad tomt det vore utan får stora lilla best.
 
Tack för ikväll.

Fredag, hurra.

Ska jobba i helgen. Är skapligt opigg på det men det får gå. Tiden går så långsamt när inte min sambo är hemma. Det jävla regnet bara fortsätter, regnar det inte så är det kallt som i helvete och så kommer regnet ännu en gång,  inte roligt när ens andra hälft är på övning. Hoppas bara han fick ha med sig camofilten jag sydde (en tung ullfilt ihoppsydd med M90-tyg) för den är varm som satan. Annars så är jag glad i regn- och ruskväder, bara jag eller folk jag känner slipper sova ute.
 
Idag sydde jag ett överdrag till kökssoffan av en gammal gardin. Det är roligt att sy med randiga gamla loppistyger. De är så kraftiga och rejäla, men vad hjälper det när katterna springer och kissar på dem? Nä vars, katterna kommer inte in så mycket nu. Springer de ut när jag slänger ut mat så vill de ändå inte vara inne. Fast Randig släpper jag in ganska mycket. Han är så go att titta på tv med. Fast igår ville han bara äta upp mina mackor. När mackorna var slut började han äta på servetten till mackorna (med lite spill av räksallad...) så det var inte mig han ville träffa.
 
I veckan har jag röjt ur en skrubb under trappen. Den har vi alltid haft som vedskrubb men nu fick jag bära tillbaka en kasse ved som blivit över. Kändes lite skumt. Sen tog jag itu med att rensa ur alla kartonger och allt skräp vi gömt där, det fyllde hela bagaget i bilen. Puttrade över till byn där jag återvann allt, pantade flaskor och fick två skraplotter för panten men jag vann inget. Det var så gött att stampa och hoppa på lådorna vid återvinningen! En släppte ut lite aggressioner där! Nu är skrubben en städgarderob, men det är nog snart oreda där också. Jag tror att min sambo kommer gå runt och svära och leta efter dammsugaren i ett halvår oavsett hur många gånger jag visar honom garderoben. Själv kommer jag springa runt i ett HELT år och muttra över den försvunna dammsugaren...
 
 

Onormalt Normal

Sygalen sjuksköterska mitt ute i skogen med kattor, hund, sambo och småbarn.

RSS 2.0