Äntligen helg

Jag börjar vakna till liv igen. Igår var första kvällen jag kom hem och var pigg efter jobbet. Det höll sig till idag. Har varit slö hela dagen. Vaknade vid sju, gick ut med hunden vid halv åtta. Vid åtta sa jag till min sambo att jag börjar göra frukost så gå upp snart, så lade jag mig i kökssoffan och sov till nio. Är nog lite mer stressad och lite mer uppe i varv i veckorna än jag tror. Men det lugnar sig snart. När man väl kommit in i jobbet på riktigt. Den här veckan har ändå gått rätt bra. Men jag kan fortfarande inte fatta att jag jobbar med det här. Att mitt arbetsliv kommer vara så här mer eller mindre fram till pensionen.
 
Nu så här på kvällen så är det rätt bra ändå. Har suttit uppe och sytt medan hunden och sambon snarkat ikapp. Fast nu är det färdigt för ikväll. Så jag tänkte sova efter att ha skrivit några rader.

Ett litet livstecken

Igår gjorde jag min första dag som inskolad sjuksköterska. Det gick ganska bra ändå. Paniken var inte lika stor som jag väntat mig. Man får ju fråga sina kollegor om råd och jag har bombaderat dem med frågor. Men jag har tagit beslut själv när jag väl tagit reda på alternativen.  
 
Kvällen firades med att se "Dumma mig 2" på bio. Det hänger inte riktigt ihop, det var mer en lycklig slump. Jag, min sambo, mina bröder och min sambos syster och respektive drog till Norrköping och var taggade till tusen. Filmen var faktiskt jättebra! Bättre än man vågat tro!
 
Idag jobbar jag kväll och har lite fler patienter men det ska gå bra ändå har jag bestämt. Jag orkar inte ha ångest över det. Jag orkar inte vara den sista som tror på mig. Det är så onödigt! Men nu har reflexen att kalla mig sjuksköterskestudent släppt. Och utan en handledare bakom ryggen så är det ingen som avbryter mig när jag pratar med patienter eller på ronder. Nu saknas bara rutinen. De smarta invanda vanorna. Genvägarna man vet att man kan göra. Sättet att tänka för att hålla koll på det man behöver och förmågan att släppa det man inte behöver. Erfarenheten att veta vad som ska prioriteras och inte.
 
Jag längtar efter vardagen!
 
För tillfället så känner jag mig fortfarande trött. Magen är i olag. Gasig och dan och tvingar ibland ner mig i sängen med panodil och värmekudde. Har haft UVI sedan hajken på det som hållit på att göra mig galen men börjar släppa nu efter några liter vätska.
 
Nu vill hunden ut på promenad. Jag får väl dra på mig något annat än pyjamas och släpa mig ut.

Sjuksköterska

Så var man färdig då. Färdig med skolan, färdigfirad, färdiginflyttad och helt färdig av alla nya intryck och rutiner på jobbet.
 
Känner mig med trött. Orkar inte med någonting, vill bara ha vardag. Vill bara komma in i rutinerna på jobbet så det inte blir så jobbigt. Har nog för höga krav på mig för jag tycker att jag är skitdålig på det jag gör. Känner mig glömsk och vimsig och osäker. När jag egentligen kan. Men det beror ju mycket på vem man går med och hur många patienter man har... Lyckligtvis är det ett par veckor kvar tills jag jobbar helg och har fler patienter så det går nog runt ändå.
 
Har fått min första utskällning av en anhörig, lyckligvis var det inte mitt fel, det gällde en taxi hem åt en patient som blivit försenad som jag inte kunde göra något åt. Men jag blev helt paff över hur personen i andra änden av telefonen lät ilskan välla fram över mig. Det var som att stå i skottlinjen för en KSP 58 laddad med ilska, anklagelser, skrik och förolämpningar. Tro mig jag försökte hitta lösningar för det hela men det var som att försöka prata med en vägg. Tredje samtalet från samma person fick min kollega ta. Jag hatar att erkänna det men det där samtalet gjorde mig på dåligt humör resten av dagen.
 
I övrigt är det väl bra. Känns lite overkligt bara. Kanske dags att lägga ut en bild på mig själv för första gången. Här är jag på examen.
 
Idag jobbar jag kväll. Är måttligt road.

Onormalt Normal

Sygalen sjuksköterska mitt ute i skogen med kattor, hund, sambo och småbarn.

RSS 2.0