Jag hatar julen

Eller jag hatar inte julen men jag hatar det antiklimax som julen är. Hela hösten längtar jag efter tillfället det äntligen är tillåtet att ge sig hän åt julstämningen och julförberedelserna. Ibland önskar jag att firandet skulle hållas hos oss och att hela tjocka släkten kom hit så jag fick fixa med gran, massa julmat, julgodis, pepparkakor och lussekatter. 


Nu vi firar halva dagen hos mina föräldrar, mellanlandning hemma med Kalle och resten av dagen hos svärmor och det är ju bekvämt.

Fast det blir ganska hetsigt. Man hinner inte så mycket mer än mat och klappar. Alltid för mycket jävla klappar. Den här gången gick jag och brorsan på promenad och det var precis vad jag behövde! Helt plötsligt är det dags att åka igen. Så på kvällen undrar en vart dagen tog vägen egentligen. Var det verkligen dagen man laddat så mycket inför? 

Egentligen är bästa stunden på morgonen. Lussebulle till frukost. Lugn och ro. Några paket men inte de där bergen. Pyret hinner leka med grejerna, Semlan hinner sitta i babysittern och titta på granen. Inte massa fix med julbord. 



Men man behöver ju både och. Men ett jävla antiklimax är det! 



Monstertröja

I somras råkade vi läsa en bok där Alfons berättar om ett monster. Sedan dess har det varit mycket prat om monster, knivar och elefantblod här hemma. Vi plockade undan boken men han har ju sådant minne! Flera gånger varje dag tar han upp att monster, lejon, gammelgäddor (gissa boken) och grävlingar kommer hit. Så jag tänkte att nu är det dags att göra en tröja av monstertyget jag köpte på förra årets mässa.


Ser lite ut som monstren i boken om vildingarnas land men jag vet inte riktigt. Blev ganska nöjd men armarna är lite för långa men det brukar ju lösa sig med tiden. 

Kanske inte den julklapp Pyret blev mest fascinerad av men det var inget problem att klä på honom den i alla fall! 




Ritat med barnens kritor

Det jobbigaste med att amma nu för tiden är att duscha. Då läcker det så jävla mycket. Måste dra på mig BH och amningsinlägg direkt! Men så här var det i början innan man lärt sig det:

Ni vet den där situationen när man inte ammat så länge (det här var typ första veckan) och inte riktigt känner igen sin kropp och har duschat, handduken går inte riktigt att slå om brösten för det blir så obekvämt och trångt. Så sätter man handduken under brösten och konstaterar glatt och lite imponerat att brösten blivit tillräckligt långa och tunga för att hålla uppe handduken själv. Så är man som sagt var nyduschad så man råkar spreja hela badrummet med mjölk. Så här ser det ut. 


Nå ha det så bra så länge! 

Onormalt Normal

Sygalen sjuksköterska mitt ute i skogen med sambo och småbarn.

RSS 2.0