Långfilens lov

Har bytt frukostvanor igen. Jag brukar ju snöa in på något under en tid för att sedan svänga om helt. Insåg att min mage inte riktigt gillade äggröra varje dag så jag införde gröt varannan dag. men precis när jag började få in den rutinen så fick jag en burk långfil av en kompis. Så nu äter jag fil för fulla muggar! 
 
 
Det är rätt roligt att med jämna mellanrum hämta en hink mjölk, hälla i filen ur burken och ställa in hinken i skafferiet ett dygn. När jag tar ut den tar jag undan en burk fil till nästa sats och så går det runt. Som surdeg.
 
Pepparkaksfil på gång!
 
I början tyckte jag att konsistensen var väl slemmig men nu uppskattar jag den. Den är så mjuk och god. Det kanske är för att jag gjorde bort mig rejält med en sats, hade fått höra från hon jag fick det av att man kunde köra lite med elvispen om filen kändes väl lång. Så jag föreställde mig att vispar jag min jordgubbsfil så får jag yoghurt. Inte riktigt. Det blev skum i toppen och så skiktade den sig. Efter det började jag uppskatta att den höll ihop så bra annars. 
 
Slemmigt men mättande!
 
Har hunnit testa följande smaker:
- Jordgubbsfil (ett fruktansvärt misstag)
- Rabarber med kanel och vanilj. surare och surare för varje dag. Men gott i början.
- Pepparkaksfil. Supergott! Särskilt med lite apelsinbitar i tallriken.
 
Har ni något bra förslag på smak eller grejer att ha i fil?

Hemkänsla

När jag kommer med bilen från stan och åker förbi Ekenäs slott, då känner jag att jag kommit hem. När jag passerar alla gärden, hus och skogen så är det med övertygelsen att här hör jag hemma. 
 
Ibland när jag tänker på vad hemma är för mig så tänker jag på platsen snarare än huset. Jag skrev ju häromdagen om alla roliga ställen i skogen kring gården. De är mer hemma för mig. Rent boendemässigt bodde jag lika bra i skokartongen i Flemmingsberg. Kan sakna det stället även om det aldrig hade blivit hemma. 
 
Vi har ett rätt kluvet förhållande till huset, både jag och min sambo. Vi har ofta sagt att vi både vill bo kvar och flytta. Vi både stortrivs och längtar efter något eget. Det kommer alltid ha en särskild plats i våra hjärtan. Första egna hemmet. Här blev vi vuxna. Här har vi odlat allt möjligt, byggt allt möjligt, skaffat hund och katter, Volvo och barn. Men det är nog inget hus att bo kvar i. 
 
Ibland när jag städar i köket vill jag flytta på momangen, när allt är snett och vint och det drar från gud vet var. Men går jag ut i trädgården så ser jag körsbärsträdet och vinbärsbusken jag fick i examenspresent, det härliga plommonträdet, drivbänkarna vi byggt, kattorna vi blivit hem åt. Då vill jag aldrig lämna. 
 
Går jag ut och går ser jag varje plats med mer än enbart ögonen, jag ser den med både minnen och förhoppningar. I den dungen växer liljekonvalj som vi plockat till våra mammor på mors dag och nu kommer man plocka till mig också, i den dikeskanten växer årets första blåsippor, där blir alltid mycket gullvivor, nu vet jag var det finns svamp, blåbär, lingon, var det finns fina julgranar men var vi hugger för att de är ivägen. 
 
Sen är det alla konstiga namn man lärt sig eller har satt på saker, stora tallen, svängom, källan, militärförrådet, brandammen, åteln, döda älgen, ensamma kons hage, palatset, stora sten och en massa andra. Jag har märkt ibland att mina föräldrar och syskon inte fattar var jag menar när jag pratar om de här ställena, fast jag tror att det är glasklart. 
Så det är minst sagt motigt att glo på hemnet, vi har rätt höga krav. Vi letar inte efter hus, vi letar hem. 
 
Har ni några bra sökord för rolig omgivning på hemnet?
 
Den här påskhelgen har jag käkat tre påskbord i tre olika hem. Är ganska trött på det nu. Fast vi har haft det bra och träffat mycket släkt. Letat påskägg, pyntat ris och allt det där roliga. Ha det så fint så länge!

Påskafton

Jag tror inte att A vet att det är äggletardag idag! Igår fick han greja med ett påskägg (fullt, i genomskinlig plast) och oj vad roligt det var! Inte skulle han sova om han visste att vi ska traska till svärmor och leta ägg på förmiddagen. 


Nej men jag kanske får smyga upp i alla fall. 

Ha en glad påsk! 

Onormalt Normal

Sygalen sjuksköterska mitt ute i skogen med kattor, hund, sambo och småbarn.

RSS 2.0