Samma tankar som brukar återkomma med jämna mellanrum

Jag börjar känna mig gammal. Eller kanske inte gammal men det känns som att jag är gips i en form och jag börjar stelna. Fast det är fel sätt att uttrycka det på för då låter det som något dåligt. Det är mer som att tar man bort den där formen så står jag själv.
 
En har ju börjat lära sig genvägarna och knepen i livet, hur man gör för att släta ut en duk som blivit lite "bullig" av brodyren, vad man kan ha i maten istället för creme fraiche när kylskåpet är tomt, hur man bokar billigaste tågbiljetten hem, vilken buss som tar en hem när tåget strejkar, vilket nummer vårdcentralen har, vilken mat räcker till flest matlådor, hur man varierar några få billiga matvaror till en veckas meny utan att saker förfars, hur man ser till att alltid komma åt de dokument man behöver på olika datorer och sådana klurigheter som man (eller åtminstonde jag) snubblar över.
 
Fast en har ju lärt sig när det inte finns några genvägar. Att det inte hjälper att stå och ropa i duschen i lägenheten för ingen annan än du själv kommer rensa bort allt hår du spolat ner och orsakat stopp med. Och då badrummet redan luktar apa för att du själv bara slängde håret i soptunnan och åkte hem över helgen kan du lika gärna gå loss på handfatet också. Och visst kan du skjuta upp diskandet men det blir ändå du som får göra det. Och att skaffa bredband innan det mobila bredbandet går ut, det är ditt eget ansvar. Hatar eget ansvar. Vill inte.
 
Nåja äckligt hår i avloppet eller inte, bättre som jag har det nu än som sextonåring. men snart borde jag kunna kalla mig vuxen. Börjar bli lite nojig såhär sista året. Om några månader är jag legitimerad sjuksköterska, hur ska jag kunna kalla mig det när jag knappt tänker på mig själv som vuxen. Otäck tanke.
 
Det har börjat märkas i mina drömmar. Drömmer allt som oftast om labyrinter till sjukhus där jag ständigt har bråttom till något och hamnar i farliga horisontella hissar som spottar ut mig i omklädningsrum och folk slänger åt mig katetrar (som jag faktiskt satte utan problem! stolt! just ja, en dröm...) och PVK:er som jag ska sätta och allt möjligt. Men i drömmarna är jag fortfarande student. Det är ju för väl det i alla fall.
 
Ful Fisk. Är vi inte alla det, innerst inne.

Sedan sist

De sista två dagarna har jag varit så fruktansvärt klumpig. Tappat allt möjligt och spillt ut både det ena och andra. Haft sönder en glödlampa och spillt ut kaffe, skickat fel dokument till fel personer, tappat gafflar och allt möjligt annat. Trött är jag dessutom. Så det kanske är bäst att krypa till kojs och hoppas på att det är bättre imorgon.

En stilla önskan

Det finns några saker som jag önskar att jag kunde förmå mig att göra eller ha som vana men som jag i verkligheten har svårt att få gjort. Sådana där saker som folk skriver på facebook när de gjort, så man får känslan av att det är en vana fast det i verkligheten är mer av en engångshändelse. Jag ska ge några exempel:
  • Gå upp tidigt på morgonen även om man är ledig
    Går jag upp tidigt en ledig dag så är jag uppe till åtta. Men jag vill gå upp tidigt för det är faktiskt som mormor säger, "Är det något en ska få gjort en dag så måste det bli gjort före klockan tio"
  • Gå långpromenad med hunden innan frukost
    På den där lediga dagen alltså. Det låter så mysigt, särskilt nu på hösten. Men vill jag det när jag ligger under täcket och hunden skäller och flåsar andedräkt i ansiktet på mig? NEJ! (jag låtsas att jag sover om jag vet att Bob redan varit ute och kissat)
  • Dricka te och äta fruktsallad
    Te dricker jag visserligen ganska ofta men fruktsallad äter jag aldrig. Det är ju gott och så och det är ju mycket godare än allt godis jag äter, men blir det någon fruktsallad? Nej.
  • Pyssla ihop pyssliga saker
    Ingen inspiration eller ork att börja med något, t.ex. fina armband. Jag gör dukar efter ett utritat mönster.
  •  Ta fina kort på alla högtidliga tillfällen och vardagen
    Glömmer ofta kameran och när jag har den med tror jag att jag stör folk.
  • Plugga supermycket och kunna allt om varenda liten åkomma och läkemedel jag snubblar över
    Ni vet hur det är med studiemotivation ibland.
  • Hitta på en massa spontana grejer och resa jorden runt
    Fast jag trivs ju egentligen så här, hemma och fixandes och donandes med lite av varje. Det kanske kommer.
Nåja ni fattar nog. Å ena sidan önskar man att man vore något. Å andra sidan vill man inte det man vill att ska vilja. Har ni det så också?

Onormalt Normal

Sygalen sjuksköterska mitt ute i skogen med kattor, hund, sambo och småbarn.

RSS 2.0