Tatueringstanke

Tatueringar har egentligen aldrig intresserat mig, jag tror att det permanenta avskräcker mig. Men jag har alltid tänkt att om jag verkligen vet vad jag ska tatuera så skulle jag nog vilja göra det. Sen råkade jag se en valtatuering på Instagram och råkade fastnade lite i det. 

Som barn var jag väldigt intresserad av valar. Det var något fascinerande med det enorma. Plus att det verkade ganska gött att glida runt i vattnet och käka plankton. 

Men någonstans så insåg jag rätt snabbt att jag inte kunde välja val. Skulle jag välja en blåval, Eftersom de är störst och för att jag som barn ville bli just en blåval? Eller en häftig kaskelot? Fast det är ju inte riktigt jag att fajtas med jättebläckfiskar. Kanske en knölval till minne av alla knölvalshopp jag och min syster lekt när vi badat?

Nä velandet gjorde att jag blev osugen. Så helt plötsligt, ståendes vid köksbänken en tisdag så slog det mig. En grävling. Som sitter. Som är lugn. Som sitter lugnt på min underarm så jag kan kolla på den.

Varför i helvete en grävling kanske ni undrar? Jo för att när jag blir nojig och orolig så tycker jag det känns som det rusar runt en vild grävling i kroppen. Jag kallar det för grävlingångest, när jag förstorar upp problem som vid närmare eftertanke oftast inte var så farliga.

Så jag tänkte att om jag stressar upp mig så ska jag kolla på grävlingen som inte är stressad och fråga mig själv om det verkligen är så illa som jag tror det är.


Klottrade lite för att testa lite idéer, men fasen vad svårt att få till den där grävlingen, gör alltid huvudet för stort! 

Men det blir inte än på länge, om det ens blir. Måste fundera på det här. Men det att tanken kom är ju ett stort steg. 

Senaste sytt

Ibland är det tur att jag känner mig själv. Skulle börja sy en laddning kläder till neo och jag kände mig mer stressad än peppad egentligen, dessutom behövde jag tvätta tyger och gå och inventera mängden mudd. Så jag var inte särskilt peppad alls egentligen. Men så kastade jag tygerna i tvätten och rotade fram de plagg jag redan hade färdiga (typ fem) och lade i en påse, vips var jag halvvägs och det blev roligt igen! 

Sen har jag sytt så ofta jag kunnat. Blev en rejäl hög när jag började kalla mig klar för den här gången. Eller egentligen är jag väl inte klar förrän jag skickat dem så något plagg till hinner en ju alltid innan det blir augusti. Men nu är det inte tvunget. 

När man väl lägger ut dem så tar de allt lite plats

Tror det här blev favoriten ändå

Blev så passande med baksidan tyckte jag! 

Sen är jag väldigt svag för rabarbertyget och de rosa ränderna! 

Älskar rosa ränder! 

Det svåra är det där med balansen. Att hålla det på en lagom nivå. Att inte lägga av men heller inte göra det så stort så man tappar det roliga, och sen lägger av. 

Jaja nu får det vara för ikväll. Nästa gång ska jag skriva om en tatueringsidé som slog ner som en klar blixt häromdagen. Ha det så bra! 




Senaste sytt

Ibland är det tur att jag känner mig själv. Skulle börja sy en laddning kläder till neo och jag kände mig lite stressad, dessutom behövde jag tvätta tygerna och gå och inventera mängden mudd. Så jag var inte särskilt peppad egentligen. Men så kastade jag tygerna i tvätten och rotade fram de plagg jag redan hade färdiga (typ fem) och lade i en påse, vips var jag halvvägs och det blev roligt igen! 



Men jag 

Onormalt Normal

En syblogg utan röd tråd

RSS 2.0