Det roligaste jag sett på länge

I helgen så såg jag på tv-serien "Pappas Pengar". Det var ett av det roligaste jag sett! Jag gillar ju han, Olof Wretling. Kul att se att han är lika bra på tv som på radio (i humorprogrammet "mammas nya kille")!

I alla fall, tv blir inte roligt om det inte är ledsamt samtidigt. Man både skrattar och mår dåligt. Det är som det ska vara. Och för er som tror att man inte kan få ut något av barnprogram så kan jag säga att de gör vinkar till oss över 18 också :)

Teknofob

Tänk vad konstigt. För tjugo dagar sedan så hämtade vid Hunden, nu undrar jag hur vi klarade oss innan dess. Det är lite som funderingen om hur livet var innan mobiltelefoner. För några dagar sedan fick jag höra att nu för tiden så skriver man nationella proven på datorn (skrivdelarna i alla fall). Det gjorde mig nästan lika upprörd som att höra att de använder datorn på bilden. Tänk va, kommer de ens kunna hålla i en penna när de kommer ut i livet? jag skriver visserligen som en kratta men jag kan skriva i alla fall. Och rita och måla för hand kan jag. Hur tråkigt blir det inte att bara höra detta förbannade knapprandet i klassrummen i framtiden. Usch idag känner jag mig framtisfientlig.




Då passar scoutlivet mig rätt bra ändå. På bilden är min scoutkårs spis. Det behöver inte vara så förbannat komplicerat alltid. Men jag måste erkänna att också den världen har förändrats. Senaste hajkerna har folk varit väldigt aktiva på facebook samtidigt som vi är ute och traskar. och det stör mig på något sätt att man mitt i allt måste vaska fram saker att visa upp för andra. En måste kunna slappna av och ha kul även om ingen annan är intresserad av vad man gör. Här sitter jag och skriver om scouting och internet på internet. Tssk. Ha en bra kväll.

En annorlunda sorts panik

Alla som pluggat tror jag känner igen detta. Man har flera avgörande prov och inlämningar framför sig men några dagar innan det hela så blir amn helt känslolös. Paniken har lagt sig och man känner sig bara tom, man bryr sig inte. Man vill bara att den jävla veckan ska passera så att man kan fortsätta med sitt liv. Det stadiet har jag kommit in i. Fast jag tror att jag är lite nervös ändå för jag har väldigt kort stubin.

Idag till exempel blev jag jättearg. Jag och min kille skulle lämna blod tillsammans. Jag brukar lämna i Stockholm annars men det var inget problem för man kan hämta hem den informationen. Men jag fick inte lämna för de ville inte sticka mig för att jag är svårstucken. Och det får väl vara okej ändå, det är ju för min skull i alla fall. Men det jag blev arg för var en anteckning från 2009 om att jag hade "dåliga vener"!

Vadå dåliga vener? Cirkulationen i mina armar är helt okej. Har inte haft några proppar där och händerna är inte ödematösa så jag tror faktiskt att mina vener funkar som de ska. Det heter svårstucken (eller möjligtvis djupt liggande vener, om man vill vara lite mer exakt) och inte att man har dåliga vener. Så ni hör, jag har nog nerverna på utsidan...

Nej man kanske skulle försöka plugga lite ändå. Just nu läser jag inte så mycket längre, kanske två timmar om dagen. Men en måste göra något varje dag så en sprider ut det. Fast jag vet inte hur jag ska orka när föreläsningarna för nästa tenta börjar...
 

Onormalt Normal

Sygalen sjuksköterska mitt ute i skogen med sambo och småbarn.

RSS 2.0