Resfeber

Så är det bara en natt kvar innan jag också far. Nu börjar det kännas bättre. Det känns som att det är tusen grejer kvar men samtidigt hur petigt kan det vara. En kommer ju klara sig. Vi kommer ha roligt. 

Det känns inte längre som något en ska få gjort innan en kan ta itu med resten av livet. Istället känns det som att vi kommer få mycket minnen av den här tiden. Resan blev större och på sätt och vis både mer och mindre betydelsefull på samma gång. Sådan jäkla tur vi haft. 

Det känns knäppt att inte åka till jobbet på länge. När jag stod i kön till symässan och fick en stämpel så funderade jag på om märket skulle gå bort innan måndag. Spelar ju ingen roll! Ska ändå inte till jobbet! 

Malmöresan var trevlig. Skönt att träffas i lugn och ro. Fast en blir lite stressad av att en snart far.

Symässan var rolig. Jag och en kompis hittade mycket fint. Som mässan i Älvsjö var det inte, på gott och ont. Det var mer tanter och garn där vilket passar min kompis bra som är lite händigare med garn och broderier än vad jag är.

Kom för ovanlighetens skull hem med en packe randiga tyger. Nu är det så dags. Tror de blir bra att matcha med tyger jag redan har hemma. Lär bli bra linnen och tröjor till sommar om inte annat. 

Nu ska jag ut med hunden och sedan käka hos mina föräldrar. Ha det fint så hörs vi när vi hörs! 

Slutspurt

Bara lite drygt ett dygn kvar på jobbet. Har bakat några nu-jävlar-drar-jag-till-Australien-bullar att bjuda på imorgon. Känns rätt bra. Saknar redan mina kollegor. En gång skrev jag om att vara student på en avdelning är som att vara hela avdelningens lilla barn som alla hejar på. Tycker det känns som det fortfarande fast med mer ansvar och mer stress. Det jag menade är att jag verkligen känner mig hemma där. Det är min avdelning. 



Det här är mitt bidrag till en trevligare arbetsmiljö. 

I helgen far jag till Malmö till min syster och på symässa. Ska bli skitkul! Har packat lite, både till Malmö och till Australien. Får se hur det går. 

Ha det fint nu ska jag jobba järnet! 

Ensam hemma

Så är det bara Bobben och jag hemma. Gubben är halvvägs till Australien och nästa tisdag är det min tur. Hunden är lite nere. Varje gång vi går utanför huset så vill han hoppa in i bilen, han vill väl åka och hämta hem husse. När vi ska vara borta ett par dagar brukar vi låta Bob följa med till tåget så han vet att vi inte kommer hem på ett tag. Fast redan igår visste han att något  var på gång. Han var som klistrad mot min sambo och inte så lite stissig. Han är klok vår hund. 

Har jobbat natt i helgen. Jag skojar inte när jag säger att bara hälften var ortopedpatienter! Resten var ryggpatienter men framförallt kirurgpatienter. En lite ovanlig helg. Fast jag gillar det. 

Idag har jag sytt lite. Och farit runt med hunden och bilen. Är lite tomt här hemma. Och stökigt. Imorgon flyttar min bror in för att vara hundvakt när jag åker. Så jag får väl röja lite imorgon. 

Sydde en tröja och en kjol. Tänkte att de kunde komma väl till pass. Gjorde tröjan enligt ett mönster jag använt ett par gånger men jag förstorade det lite för jag ville ha lite lösare passform. Både för magen och armarna. Lär bli outhärdligt i värmen annars. 


Häromveckan kom jag hem från pressbyrån med sytidningar på tre språk! Hittade ett jättefint mönster till brottarlinne och det kan man ju sy fast tyskan är rätt rostig. Såhär blev det 


Nu ska jag försöka sova. Får se hur det går inatt.

Onormalt Normal

Sygalen sjuksköterska mitt ute i skogen med kattor, hund, sambo och småbarn.

RSS 2.0