Dockskåp

Nu är skrället äntligen färdigt. Egentligen var det väl rätt roligt men ibland gör jag saker mer komplicerat än nödvändigt. Stommen är ett dockskåp från Ikea. 

Här har ni lite bilder. Barnet blev glad i alla fall. 

Här grundmålade jag och målade utsidorna vita, kanske blandade ihop tak och väggar då och då. 

Här är i alla fall alla delar i rätt färg. Tycker att det blir riktigt snyggt med trägolvet. 

Kass bild men den föreställer en del av ett bakstycke som limmats ihop med en bit masonit. Det ligger under böckerna. 

Här är allt på plats. Det var inte helt lätt att få taket på plats när man kletat massa lager med färg på alla bitar och i alla förborrade hål, men det gick. Sen fick jag kleta på rätt mycket spackel i skarven, slipa och sedan måla i skarven mellan tak och vägg. 

Tapeterna är från vårt hus. Lite kul ändå. 

Badrummet ser lätt ut men det var mycket jobb för slät, vit vägg. Borde kanske inte ha retat mig så mycket på skillnaden i djup på bakstycket att jag för att få en slät badrumsvägg fick gå igenom följande steg : formpassa en bit masonit (nej taket hamnade aldrig riktigt rätt efter det), spackla, tapetsera hela bakstycket, måla badrummet 4 (!)  gånger. När väggen var klar tapetserade jag golvet och lackade det två gånger.

Nu vet ni vad jag pillat med på sista tiden när barnen sovit. 

Hemkänsla

När jag kommer med bilen från stan och åker förbi Ekenäs slott, då känner jag att jag kommit hem. När jag passerar alla gärden, hus och skogen så är det med övertygelsen att här hör jag hemma. 
 
Ibland när jag tänker på vad hemma är för mig så tänker jag på platsen snarare än huset. Jag skrev ju häromdagen om alla roliga ställen i skogen kring gården. De är mer hemma för mig. Rent boendemässigt bodde jag lika bra i skokartongen i Flemmingsberg. Kan sakna det stället även om det aldrig hade blivit hemma. 
 
Vi har ett rätt kluvet förhållande till huset, både jag och min sambo. Vi har ofta sagt att vi både vill bo kvar och flytta. Vi både stortrivs och längtar efter något eget. Det kommer alltid ha en särskild plats i våra hjärtan. Första egna hemmet. Här blev vi vuxna. Här har vi odlat allt möjligt, byggt allt möjligt, skaffat hund och katter, Volvo och barn. Men det är nog inget hus att bo kvar i. 
 
Ibland när jag städar i köket vill jag flytta på momangen, när allt är snett och vint och det drar från gud vet var. Men går jag ut i trädgården så ser jag körsbärsträdet och vinbärsbusken jag fick i examenspresent, det härliga plommonträdet, drivbänkarna vi byggt, kattorna vi blivit hem åt. Då vill jag aldrig lämna. 
 
Går jag ut och går ser jag varje plats med mer än enbart ögonen, jag ser den med både minnen och förhoppningar. I den dungen växer liljekonvalj som vi plockat till våra mammor på mors dag och nu kommer man plocka till mig också, i den dikeskanten växer årets första blåsippor, där blir alltid mycket gullvivor, nu vet jag var det finns svamp, blåbär, lingon, var det finns fina julgranar men var vi hugger för att de är ivägen. 
 
Sen är det alla konstiga namn man lärt sig eller har satt på saker, stora tallen, svängom, källan, militärförrådet, brandammen, åteln, döda älgen, ensamma kons hage, palatset, stora sten och en massa andra. Jag har märkt ibland att mina föräldrar och syskon inte fattar var jag menar när jag pratar om de här ställena, fast jag tror att det är glasklart. 
Så det är minst sagt motigt att glo på hemnet, vi har rätt höga krav. Vi letar inte efter hus, vi letar hem. 
 
Har ni några bra sökord för rolig omgivning på hemnet?
 
Den här påskhelgen har jag käkat tre påskbord i tre olika hem. Är ganska trött på det nu. Fast vi har haft det bra och träffat mycket släkt. Letat påskägg, pyntat ris och allt det där roliga. Ha det så fint så länge!

Så var hallen där uppe äntligen färdig!

Igår lade vi sista handen på rummet. Fixade med gardinstång, lampor, tavlor och lite annat. Så nu är det faktiskt färdigt. Känns rätt märkligt. Men det blev faktiskt väldigt fint. Det trodde en inte när en var mitt i det. Hallen var mest något en ville få klart men som alltid hade ett ska bara, ska bara. Är så fruktansvärt trött på att måla list!  Så en är nästan lite förvånad att det inte bara är klart utan till och med bättre än innan! Här kommer lite bilder. Först en bild av hur det såg ut innan! 


Här har vi bara tömt rummet men Bob ser redan trött ut. 


Den gamla tapeten är nedanför och den första ovanför. Kändes rätt trist att man inte kunde behålla den gröna! 


Efter att ha tapetserat snedtaket så började vi sätta upp panelen. Mammas Nya Kille höll oss sällskap.


Det gick på några timmar och det var inte så farligt svårt kring elementet heller. Fast det märktes att det gått några månader sedan förra gången vi satte upp panel. Den här gången satt jag mest i stol och räckte bräder. En smidig sak är att vi fick plankorna färdigsågade i rätt längd när vi köpte dem! Men jag fick ändå köra med släp till brädgårn för vi vågade inte utgå från att de skulle ha tid men det var inget problem.


Så var det dags för resten av tapeten. Inte så svårt egentligen men lite drygt. Blev fint ändå. Fast det såg inte vi då.


Här är rummet i princip färdigt. Har gått några veckor emellan. Fönstret är färdigbyggt av han som skulle göra det och jag har hunnit måla och tapetserat runt det, listerna är äntligen uppsatta. Vet inte hur många vändor vi åkt för att handla mer list eftersom vi köpt för kort, glömt lister och upptäckt nya ställen som behövt list och så vidare... I taket ovanför fönstret satte vi tapet. Gör inte det ensam. Det gick men jag var på dåligt humör i flera dagar efteråt. 


Så här ser det ut nu med allt på plats! 




Det blev lite ljusare än förut och mycket mysigare faktiskt. 



Igår vågade vi äntligen sätta upp tavlor i barnrummet också!  


Och nöjdast är nog Randig som äntligen fått tillbaka sin hörna! 


Känns skönt att vi blev färdiga innan ungen kom. Har börjat växa ur min favoritslapparskjorta så det var på tiden! Nu kan en börja längta i lugn och ro utan allt för mycket måsten och aber. 

Är nog många saker som fått vänta tills nästa år om vi inte blivit klara nu. En sak har vi fått skjuta upp och det är hallen där nere. Allt byggande här uppe har så att säga påverkat väggarna där nere. Men det tar vi nästa år för jag tror att det är mer att göra än att skvätta lite färg på väggen. Vi har hängt ett draperi för en dörr som ska bort och där finns ett fönster som inte finns och lite sånt. Och ska man väl göra om där så ska kanske en elektriker kika lite på proppskåpet och dra om lite innan. Så det får bli en annan gång!

Ikväll ska vi på förlossningsföreläsning. Ser ut som att vi hann ändå! Än håller det sig rätt så lugnt i magen. Så vi får se om en hinner göra en laddning med kroppkakor till frysen, nu när den vanliga potatisen är tillbaka! 

Ha en bra dag! 

Onormalt Normal

Sygalen sjuksköterska mitt ute i skogen med sambo och småbarn.

RSS 2.0