Nyfikenheten

Ibland när en googlar så hamnar man ju på en blogg. Ofta i ett inlägg med några år på nacken. Då blir jag alltid (utan undantag) så jävla nyfiken på bloggen och personen som skriver. Måste alltid kolla sen om bloggen fortfarande är aktiv. Och om den inte är det, fortsatte personen till Instagram? Några av mina bästa sykonton på Instagram har jag hittat på det viset. Gör ni så också? 

Jag tycker det är svårt med nyfikenhet. Det är ju den bästa drivkraften, det är ju förbannat lustfyllt att följa den i stort och smått men ibland skäms jag över den och håller igen, särskilt i samtal och så framstår jag som en person som bara vill prata om mig själv.

Svårt det där.


Glad överraskning i barnbok

Fan vad glad man blir när läser för sina barn och den här bilden dyker upp i boken. En mamma som badar med sina barn. Med valkar och allt, helt okommenterat. Sånt behövs det mer av tycker jag! 


Bilden är från Mamma Mu Simmar 

Egentligen är jag inte jätteförtjust i Mamma Mu men ibland glimmar de till. När jag var barn älskade jag att se hur Kråkan bodde och jag tycker fortfarande att det är en rätt intressant figur. Men jag har alltid retat mig på att man inte riktigt kan säga när de utspelar sig. Sånt stör mig alltid lite. 



Onormalt Normal

En syblogg utan röd tråd

RSS 2.0