Gnälligt värre

För tillfället är det lite kämpigt. Ena barnet ska klättra på allt och den andra har känslorna på utsidan. Hinner inte skriva något och tänker ofta på hur livet var innan barn. Som varför målade jag inte om det här utebordet redan när jag köpte det 2012 istället för nu med två barn som inte låter mig göra sådant?! Varför reste jag inte dit? Varför sydde jag inte det där då? Varför gjorde vi inte klart det här? Ni hör. Inte jättekul. 

Men jag blir så trött av hur en situation kan svänga så fort. Ena stunden är livet bra, värsta instagramidyllen, så plötsligt totalkaos. Plus allt stök. Orkar inte.

Men idag har varit bra. Vi har lekt ute på förmiddagen. Jag har tvättat dynorna till utemöblerna. Vi har målat, klättrat i traktorer (=bråkat om nu går vi), lekt i sandlådan, tittat på film, byggt duplo, plockat rädisor och maskrosor och en massa annat. Var helt slut när sambon kom hem och det var dags att lägga i rätt växel för kvällsrutiner. Men det gick ju bra ändå. 

Fast nu ligger jag här i sängen och kan inte sova fast jag är trött.


Kul att se Semlan måla! Är det något jag hoppas kunna föra vidare till mina barn så är det nog skaparglädje. Det här kliet i fingrarna. Nåja man vet aldrig hur det blir. Ha det så bra! 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Onormalt Normal

En syblogg utan röd tråd

RSS 2.0