Jag måste lära mig att jag inte ska lyssna på P1-dokumentärer när jag ska jobba kväll. De handlar aldrig om något trevligt. Det är försvunna kommunistiska brevbärare, aggresiva älgar, unga som dör i överdoser och andra hemskheter som i kombination med vetskapen om att man ska jobba kväll gör en lite, jag vet inte vad man ska kalla det. En blir lite känslig när en går här i sin ensamhet. Blir nervös och nedstämd, får ont i magen och det hjälpte inte att trycka i sig en låda drömmar med corn flakes. Fast det hjälpte att gå till jobbet.

 

På jobbet, när vi inte har så mycket pateinter så får vi in kirurgpatienter istället, så vi inte ska ha tråkigt. Eller hur det nu var, det kanske fanns någon mer anledning men jag är nästan säker på att det är för vår skull. Har man lite pateinter när man går på passet så har man ett lill-KAVA (kirurgisk akutvårdsavdelning) när man går av. Men jag gillar det. Vi får ju inte de allvarligaste åkommorna precis så det brukar inte vara så arbetsamt. De brukar också kunna sköta sig själva på ett sätt som pateinter som brutit höften inte kan. Så för vår del är det inte så jobbigt. Det som däremot är jobbigt är att man märker hur mycket man glömt på den korta tiden sedan man slutade på praktiken. Hur var det nu med det där? Ska man? Hur gör man det? Brukar de behöva? Men nu för tiden har telefonen blivit min vän. Det är ju faktiskt bara att ringa till kirurgavdelningen och fråga, hur gör ni? Folk är faktiskt väldigt hjälpsamma.

 

Idag har i alla fall varit en bra dag än så länge, trots att jag jobbar kväll. Sambon släppte in Randig så vi låg och snoozade och gosade en halvtimme innan jag klev upp. Tog sovmorgon till 08:00! Hör och häpna! Efter det har jag bara latat mig, lyssnat på sommar med Per Morberg och sytt lite. Nu sitter jag här och slappar men man kanske skulle motionera hunden lite.

 

Här är vad jag syr på för tillfället. Kunde inte riktigt hålla mig för det var så roligt att sy den förra och jag hade en massa fleecetyg kvar. Vi får se vad det blir av det hela. I värsta fall får det väl bli en kattfilt.