semester, skryt och lite jobbtankar
Så har jag haft min livs första, riktiga semester. En bra upplevelse. Var inte så farligt att komma tillbaka, började faktiskt se fram emot det sista semesterveckan. Den här veckan har jag fått lite mjukstart om man kollar på schemat (inte vad gäller arbetsbördan om du frågar mig men det var ju heller inte att vänta). Jobbat dag två dagar, ledig en och sedan ett nattpass ikväll. Så kan jag absolut leva resten av hösten! Fast det gör jag ju inte. Men jag har försökt lägga nattpassen så jag och min favoritnattkollega går samtidigt, vi får se om det blir så för då lär hösten gå som en dans.
Det som faktiskt börjar gnaga i mig är att många av de jag gillar att jobba med och som jag haft mycket stöd av börjar närma sig pensionsåldern! Vad gör jag sen! Vill jag vara kvar då? Jag har tänkt att jag vill vara med om flytten till huvudblocket. Jag tror det kan vara bra för avdelningen. Dessutom har jag varit här i över ett år och börjar höra till de erfarna (hemska tanke att kunna tänka så efter ett år!) bland sköterskorna och jag har en känsla av att den känslan bara kommer stärkas, den där känslan av att man inte kommer ha samvete att lämna. Fast man vet att avdelningen klarade sig finfint långt innan jag föddes.
Under semestern så samlade mina symaskiner mest damm. Innan vi drog till England tömde jag dem på damm och oljade in dem men annars så stod de orörda. När jag kom hem från England så hade jag hittat lite tyger och lusten att sy igen. De har gått ganska varma och spottat ur sig tjocktröjor till mig och min kille, tunnare tröjor till bara mig, necessär, en filt, och ett par pyjamasbyxor. Skönt att vara tillbaka!
Här kommer en bild på den av tröjorna som blev bäst, som gav mig lusten att sy vidare och att skryta lite. Den gick liksom problemfritt från början till slut (om man bortser från en huva jag fick kassera för jag tänkte fel, men så går det när man inte följer mönstret utan hittar på själv) vilket inte hör till vanligheterna.
En bild på hela tröjan. Ganska skön att svassa till jobbet med nu när sommarvärmen lugnat sig
.
Jag är glad att jag lyckades hålla i mig lite för egentligen tänkte jag hela fickan i det där fantastiska, blommiga tyget jag hittade i en affär på Gold Hawk Road i London men jag sansade mig och hade det som foder. Less is More, tydligen.
Det blev ganska trevligt med att det vita på insidan av huvan hamnade ytterst på ena sidan, ser tänkt ut på något vis men det låg ingen tanke bakom
Här är insidan på magfickan. Ibland stör det mig att ingen annan än den som bär tröjan ser det men det är petitesser. Jag ser det ju! Det är inte vanligt när jag syr att skiten blev precis som jag tänkte mig. Men ibland så. Har en kjol jag kände samma sak med.
Igår var jag hos frisören så nu ser jag äntligen något under gardinen. Sen på förkvällen fick jag huvudvärk och mådde illa så när varken kaffe, massage, vila, avledning med syprojekt eller värktabletter hjälpte så la jag mig för att vila lite, min kille väckte mig kl 21 men då grymtade jag bara och somnade om till kl 05:30 då min hund skällde ut mig för att husse hade åkt och jag låg fortfarande i sängen (tidigare i veckan har jag gått upp när han åker för att hinna till mitt jobb och hunden var väl rädd att jag skulle missa jobbet). Så nu sitter jag här, har legat i sängen i närmare 12 timmar under natten och vet inte om jag behöver sova inför min enda jobbnatt eller inte. Litet dilemma faktiskt. Fast det går nog på ett ut. tror jag ska skola in en kollega som vill bli nattuggla och det ska blir riktigt kul. Ska försöka pränta i henne de saker jag och min nattkollega tycker är viktiga (omvårdnaden kan hon ju det är påfyllningen och städningen man måste lära sig!).
Nu ska jag gå på promenad med hunden. man kanske kan hitta en eller annan svamp om man är uppmärksam!
