Vid midnatt när det slår om till sista Maj så är det ett år sedan jag gjorde entré på ortopeden som spyfärdig näst-intill-färdig-sjuksköterska-så-när-som-på-någon-vecka. Min kollega som handledde mig den helgen har senare sagt till mig att den helgen platsade på hennes 5 i-topp-listan av riktigt jobbiga helger. Redan när jag gick genom ytterdörren två våningar ner hörde jag skrik av smärta om visade sig komma från en patient som hade så ont så han bara skakade. Resten av helgen gick i samma stil med en förvirrad patient som trodde polisen var efter honom och hoppade ur sängen och kaos hela tiden. Mitt enda riktigt starka minne från helgen är den förvirrade mannen som tittade upp på oss med tårfyllda ögon och sa:

- Jag vill äta, men maten smaker mig inte, jag kan inte. Jag har inte slagit min fru, varför vill de ringa polisen?!  

 

Jag gick en kväll och en dag och efter det var jag helt slut och längtade tillbaka till "min" kirurgavdelning på Danderyd. Men jag blev kvar. Blev erbjuden fast jobb innan inskolningen var slut och nu hälsar jag med hej här är jag och jag bor här. Jobbar natt på ett-årsdagen så jag får lite chans att fira.

 

Men igår var jag ledig och åkte till smultronstället för att träffa en kompis och hennes 6 veckor gamla son och käka glass. Sedan ett snabbt besök till Jofotex och sedan hem. En riktigt bra dag. Idag tänkte jag ta itu med de saker jag skjutit upp att göra i trädgården. Det börjar bli en del saker.