Okynnesbloggning

Borde egentligen gå en trappa ner och diska medan det finns varmvatten. Behövs eftersom köket är kaos efter biskvibakande. Är förbannat trött på de onödiga bakverken som är lika jobbiga att göra som de är onyttiga att äta. Efter diskandet tänkte jag gå ut med hunden en liten sväng och sedan sätta mig med uppsatsen en liten stund. Känns som man vaknar till först på kvällen.
 
Just ja, idag blev det så pinsamt. Skulle gå med hunden till mina föräldrar. 4-5 km, tar ca 45-60 min. På vägen dit så får jag för mig att leka lite med Bobban och gömma mig i gräset på slänten ovanför vägen. Hittar ett jättebra ställe. Jag ser Bobban springa förbi, väntar att han ska komma nosandes tillbaka och hitta mig. När jag sitter där så hör jag ljud från ett annat håll, en joggare i neongröna kläder kommer farande från en avtagsväg. Fasen tänker jag eftersom Bobban sällan ger ett bra första intryck. Så jag flyger upp, hoppar ner för slänten medan jag ropar "BobBobBobBob kom hit BobbeliBobbeli Bob, Bob, Bob".När jag når diket snavar jag och smackar rätt ner i leran i vägen. Den stackars joggaren måste ju tro att jag inte är riktigt klok. Bob var snäll och brydde sig inte alls om joggaren, så det där var ju nästan helt i onödan.
 
Nåja, annars har jag haft det bra. Blir lika förvånad varje gång jag loggar in och ser att folk faktiskt läser ibland. Ha det så fint!



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Onormalt Normal

En syblogg utan röd tråd

RSS 2.0