I helgen var jag tillbaks i Stockholm. Fika, symässa och någon dansshow. Jag tror jag behövde en sådan helg. Insåg att jag saknat Stockholm, mycket! Alla som går där, staden, ljuden, ljusen, tunnelbanan, DN, tygerna, skolan, DS, sitta på Café och allt det där som inte är hemma. Samtidigt känner jag att jag hör hemma där jag bor nu. Det var min helg det.

 

Nu till en sak jag gått och funderat på. Jag tror det skämtas för lite om mens! Tänk hur många ordvitsar, så mycket situationskomik, dubbelbottnade skämt och annat fantastiskt alla missat för att man inte skämtar om mens! Jag och min syster och jag och min sambo skämtar om det här men jag hör det sällan utanför familjekretsen. Det är lite synd för mens har verkligen humorpotential! Det visade ju "Kvinnor ritar bara serier om Mens" om inte annat.

 

Igår satt vi i bilen och jag drog något mensskämt, min sambo rös men råkade samtidigt komma på en ordvits och det bara fortsatte och fortsatte tills vi båda satt och rös och garvade. Det är ju lite roligt att män och mens låter så lika. Sex men mäns liksom. Det är bara sorgligt att det ska vara så privat. Att det ska vara en hemlighet när man har det. Att det ska vara "den där veckan", "tiden i månaden", "lingonveckan" och inte rätt och slätt mens när man pratar men andra och framför allt killar. Jag gör så men jag önskar att jag vore modigare. Jag tror vi måste prata mer om mens.