Sexmånadersprovikatören

Har funderat lite sedan igår.
 
Ibland tycker jag att det är jobbigt att berätta att vi fortfarande helammar och fortfarande samsover. När man är ensam om det på babysimmet, när andra inte kunnat, när bekanta pratar om att ersättning kanske kan få deras ungar att sova hela natten, när andra pratar smakportioner, när det pratas om hur jobbiga nätterna är. Då är jag helst tyst. Vill liksom inte trampa någon på tårna. Känns så präktigt att säga att vi helammar, samsover och vi har aldrig jobbigt på nätterna.
 
Helt sjukt egentligen! Ska jag skämmas för att vi hittat vad som just nu funkar, för just vår familj?! Å andra sidan är det jäkligt tråkigt att prata med folk som aldrig har några problem och som jämt ska tala om för folk hur de borde göra. Sådan vill jag inte heller vara.
 
Nåja, jobbigare tider väntar oavsett hur mycket rätt vi försöker göra. Sömnlösa nätter väntar ju. Så det är väl bara att se hur det går.
 

Just då var det kanske lite si och så med nattsömnen men vi sov allt en del redan då.
 
Det är vad jag funderat lite på den senaste tiden.
 
Jo jag vet att det stavas provokatör men har man lyssnat för mycket på Mammas Nya Kille så blir det provikatör i alla fall.
 
Sandra
2016-04-07 @ 07:32:46
URL: http://atilio.metromode.se

Verkligen tråkigt att en ska behöva känna så :/ Är glad för er skull att ni hittat rutiner som funkar för er :)

Svar: Alltid något säg 😊
Nottin




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Onormalt Normal

Sygalen sjuksköterska mitt ute i skogen med kattor, hund, sambo och småbarn.

RSS 2.0