Skönt att få ge upp

Ibland får man ge upp. Kvällen innan vi drog till min syster höll jag på med en kofta till hennes barn. Klockan närmade sig midnatt. Jag var trött, stressad och sur. Jag och sambon hade grälat om vällingens vara eller inte vara. Gnällt på varandra och googlat skillnader i näringsvärde mellan välling och Karlssons Fyrkant. Vi hade resfeber med andra ord. 

Så stack jag mig på en av tryckknapparna. Jag hade valt en fin med en bulle på men de är ett helvete att få dit. Och små stick. De blöder ju alltid mer än vad man tror och såklart på det vita. 

Ser ni skiten? 

Så jag gav upp. Nu får koftjäveln ligga tills jag idds ta upp arbetet igen. Skönt på något vis. 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Onormalt Normal

Sygalen sjuksköterska mitt ute i skogen med kattor, hund, sambo och småbarn.

RSS 2.0