Ibland blir det inte som man tänkt. Jag gillar ju att rita. Mitt bästa kaffe är nog ändå koppen som jag har bredvid sig som man ibland glömmer bort för att man blir så inne i det man gör att man glömmer bort tid och rum. Men ibland kan jag inte. Ibland trillar ju ett gyllene tillfälle ner i knät. Pyret har somnat, det är lugnt i övrigt och i handen har jag papper och penna. Men ingen inspiration. Försöker rita det jag har framför mig, letar bilder i en bok, rotar runt i hjärnan efter något fint men allt som kommer ut blir bara prestationsångest. Fram tills jag drar mig till minnes vad jag ritat när jag varit som mest inspirerad och produktiv. Katter. På två ben. Som av misstag fastnat i ett stort rymdkrig. Det är fortfarande den fantasivärlden som kan få igång ritandet igen. Jag är inne på mitt 26:e år och min främsta konstnärliga inspiration är tv-spelet Ratchet & Clank.

 

Man väljer inte sina lustar, det är uppenbart.