Jag överlevde tydligen min första arbetsvecka! Båda passen gick nog rätt bra ändå. Är ganska ringrostig och hittar inte riktigt på avdelningen än (de passade ju på att flytta medan jag var hemma) men det börjar gå bättre. Och det var kul att träffa både nya och gamla kollegor. 

Men vad jobbigt det var att åka hemifrån! Lika jobbigt att åka oavsett om han sov eller inte. Men de verkar ha klarat sig bra. Men det blir ju lite extra amning när en är hemma nu. Kan vi nog behöva båda två! Det är ett väldigt mysigt sätt att komma tillbaka till varandra efter ett par timmars frånvaro. Då känns det så jävla rätt. 

 Men när jag suttit på jobbet och pumpat ur (behöver göra det en gång per pass typ) så blir jag arg på mig själv som satt mig i en så krånglig situation. 

Nu är det lätt att ta sig tid att pumpa ur, jag går ju bredvid eller är resurs och har inte ansvar för egna patienter och kan därför lätt gå undan. Men när jag börjar ha ett vårdlag, med 8-11 patienter när personal knappt äter lunch, hur lätt är det då att sätta sig i 20 min ostört och pumpa? Och hur länge kommer jag behöva göra det? När det är dags att pumpa, då finns det inget val, det är som att vara superkissnödig i brösten. Men jag har några idéer på hur jag ska lösa det. 

Nej nu är det väl dags att gå upp. Pyret tar sovmorgon idag och då blir jag liksom kvar eftersom det kräver påfyllning med mjölk med jämna mellanrum. Men nu är det nog dags att röra på sig.

Sover med fötterna på täcket som vanligt. 

Ha en bra dag!