Den här gången förstår jag vad som menades med att det tar en månad innan amningen funkar. Den här gången var det mycket lättare, gjorde inte så ont och var inte lika bökigt. Men det tog verkligen en månad innan tillgång och efterfrågan hade hamnat i balans!

Så efter det har det varit ganska soft faktiskt. Men nu verkar nästa utmaning vara på gång. Nu är det ju ingen liten nyföding som blundar sig genom dagarna längre. Nu ligger hon inte längre stilla i famnen och ÄTER längre, nu vrider hon sig som en mask och ska titta på allt, tappar greppet stup i kvarten. Men det gjorde ju Pyret också, gick ju bra tillslut ändå.

Väldigt skönt det här med andra barnet, att man vet att allt löser sig. Tack för idag.